abcamanda

bland känns det tomt. ibland är det som att man aldrig riktigt lyckas, och när man väl lyckas med någonting är det alltid någonting annat som man inser att man inte lyckats med. allt blir oftast ett enda stort misslyckande. en känsla av tomhet sprider sig i mig och blicken börjar bli suddig nu, ibland tror jag nog alldeles för mycket om allt, mina tankar leder mig bort från verkligheten. jag trodde det gick att ta sig längre, sikta högre, med målet att nå det onåbara. jag lägger ner, för ikväll. ikväll är ingenting så fint som det egentligen ska vara. ikväll låter jag tårarna trilla. morgondagen kanske bjuder på överraskningar. idag är drömmarna långt borta, idag når jag inte ens tankarna, idag är du längre bort än någonsin. drömmarna kanske är förgäves, utsikten från klippan kanske inte finns där egentligen, kanske står jag på en sten... jag trodde inte stenar var någonting för mig, men kanske var det så trots allt. jag fick höra av en fin människa att jag var bra idag, det värmde. bra är i alla fall bättre än ingenting, kanske att det måste räcka med bra, bara bra.

förvirrande

det finns en man i världen, den finns många män i världen. det finns en man som ger mig ork de gångerna jag inte riktigt orkar. de gångerna jag bara vill lägga av. på renaste allvar, så där rent som det är i det klaraste vatten. sitter utslagen i min säng, låter musklerna slappna av och endast spänna sig av de rysningar som lasses röst ger mig. vissa låtar biter mig, vissa ord hugger mig, hans röst ger mig ro. det blir inte finare än såhär, jag lovar er!