abcamanda

Seg dag i skolan, vilket onsdagarna alltid kommer vara. Vi har en spansklärare som är under all kritik (hon lär sig mer svenska än vad vi lär oss spanska på lektionerna) och en psykologilärare som är lika dan (han kan redan svenska dock) det enda som livade upp dagen en aning var att Kenza och Andreas (jag hoppas ni alla vet vilka de är) kom på besök på skolan och överraskade en tjej som blivit hemligt anmäld till deras webbtv-program modelljakten. Jäkligt kul för henne och lite kul att få se dessa två otroligt snygga människor! De timmarna av dagen som jag inte varit i skolan har jag spenderat i soffan, halsen svider och huvudet dunkar. Snart dags att besöka sängen!

Jag och Hanna har precis bäddat rent min säng och nu är det tandborstning som gäller innan jag också får krypa ner i jordens bästa säng. Kan säga att det var längesedan jag var sååååhär trött och så jävla sugen på att krypa ner under täcket och bara sova ihjäl mig. Känns extra bra att ha bästa Hanna bredvid mig! Näh... Onödigt tjat passar inte in nu, jag slocknar vilken sekund som helst. Godnatt!

Befinner mig på bussen hem från Karlstad, träningsklädd, svettig som fan med håret i en mindre snygg knut med en känsla av lycka inom mig. Livet är inihelvete fint ska ni veta. Redan på bussen imorse hoppade en känsla på mig, en känsla jag inte fått påhälsning av på väldigt länge, en känsla av sjukt mycket energi och välbehag. Jag går runt på gatorna i ett början till höstklätt samhälle, andas frisk luft och njuter av att få leva, Bara det gör ju livet förbannat fint. Att jag sedan precis kört ett grymt boxningspass som bränner i hela kroppen och nu ska direkt till mitt andra hem för lite innebandylir (i nya skor dessutom.. Nej, inte de på bilden. Men de är också nya. Jävligt snygga är dom också. Faktiskt) gör ju allt sådär bra så det inte går att beskriva. Vart jag fått energin ifrån? Vet inte, men jag är rätt säker på att det är ifrån luften. Hösten gör mig lycklig. Fyfan vad fint. Oj, där kom smset som dessutom gjorde min afton ännu finare. Vänner är det finaste som finns och om ni minns det så skrev jag för någon vecka sedan att vi skulle diskutera det där med vänskap lite närmare, men det skiter vi i för jag har insett precis vad det handlar om. Det handlar om att sälja sig själv helt, ställa upp och med varenda liten del av dig själv finnas där - enbart för de människor som skulle göra detsamma för dig. Vilja mina vänner. Det handlar om vilja. Min finaste Hanna ringde precis och sa att hon var påväg till mig, spontant och fint som tusan. Hon är bäst & kvällen är räddad! NU är det dags att träna av sig den sista energin! Lev väl.

Ligger och tittar på true talant. Han inte titta klart på alla avsnitt senast jag tittade så jag tog mig lite tid att göra det nu. Vad tycker ni? Är programmet bra? Själv kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Upplägget är ju naturligtvis bra, på det sätt som det är tänkt för, att man ska hitta en stjärna enbart genom rösten. Programmet bjuder på en hel del grymma röster vilket också är ett +, men är det bara min känsla eller är inte programmet en aning B? Känns det inte lite som att de samlat ihop tre högar människor i tre generationer, satt dem i någon halvrolig karuselliknande sak i en studio som råkade vara ledig och sedan bett de egentligen helt omusikaliska människorna att helt enkelt trycka grönt eller rött som det känns bäst? Eller? Näh jag vet inte jag. Är det bra eller dåligt? De tre såkallade coacherna gillar jag däremot. Tommy Körberg är ju en asball snubbe, cool som tusan. Pernilla är både snygg och jäkligt duktig, och så har vi ju stjärnan själv... Danny, som förutom att han dödar en genom rutan med sin otroliga charm och utstrålning är grymt bra på det han gör. Toppklass på den killen mina vänner (och om ni inte sett det så är han jämt lite föööör snygg)! Ett stort minus i programmet är ju dock programledaren... I vilken "jag-försökte-en-gäng-i-mitt-liv-ta-mig-in-i-tvbranchen-men-misslyckades-totalt-och-hamnade-här-med-mina-polare-som-jobbar-9-5-och-sedan-hänger-med-mig-soffa i vårt avlånga land har de hittat honom? Synd. Jäkligt synd. Ge honom till Barnkanalen.. Eller var det kanske där ifrån han kom? Ge honom då tillbaka dit isf! Nej, jag får nog ge detta program någon vecka till innan jag avgör om det är bra eller ej. Nu: milen i regnet!

Fredag. Friday. Viernes. De jag försöker säga är att det är veckans femte dag vilket betyder helg kort och gott. Under sommarlovet är det fredag och lördag hela veckan vilket innebär att det är först nu man börjar uppskatta dessa mycket värdefulla helgdagar igen. Denna helg är det förutom lite träning och en match en hel del hockey på schemat. J18 står för underhållningen under en tredagarscup i vår kära ishall. Känns bra att hockeyn börjat igen, i Grums är det nämligen det som är veckans höjdpunkter. Det finns liksom inget mer att göra. Låter det illa? Jo men det är faktiskt rätt illa också. Det positiva är ju dock att hockey är mycket bra underhållning (så länge de "små" pojkarna är över typ 16 år) och hockey innebär ju också att det finns en hel drös med hockeykillar vilket inte heller är helt fel. Eller? ... Nu blev jag dock hungrig och hemma står en far och grillar så att börja dra sig hemåt känns som en bra idé!

Ååh, ibland blir jag bara så glad av mig sjäv. Nej, det handlar inte om att jag gjort något värre bra, utan denna känsla uppstår när jag gjort saker som skapar ordning i mitt liv. Ordning i mitt liv = lugn i själen. (det lät lite för mycket "jag tror på Gud och ber 5 gånger om dagen" -så är inte fallet) varför jag blir så glad är av den enkla anledning att jag trots att jag är en ordningsmänniska (mår som allra bäst när jag vet vart saker och ting är och när jag tydligt vet vad som ska planeras och vad som är planerat. Fast nej, jag skulle nog inte kalla mig kontrollfreak. Kanske skulle mina vänner göra det? Nja. Nej) allt för sällan skapar denna ordning, tvärs om. Mitt rum är den bästa platsen på jorden, och min säng är min heliga plats. Där kan jag slappna av och tänka ostört, vilket är en viktig del för mig. (fan vad töntig jag låter) Men håller jag ordning? Aldrig. Jag försöker, men lyckas ett klädesplagg hamna i sängen (vilket det gör varje kväll) förvandlas sängen snabbare än ni kan ana från mitt paradis till en garderob. Jag tillåter mig själv att bygga på klädhögen i ett par veckor, tills det ser förjävligt ut och jag inte längre själv får plats i sängen (det går länge ska ni veta), först då gör jag något åt problemet. Och varje gång, verkligen varje gång (utan undantag) kommer denna känsla av lycka. Ordning och reda. (varför säger man inte reda och ordning? Okej. Det lät inte bra) och idag var dagen med stort D. Jag kom hem efter träningen och gick upp på rummet med tanken inställd på att även denna natt få sova "i garderoben" men icke.. Jag hade ju fixat detta tidigare under dagen vilket glädje mig något fruktansvärt när jag klev in i mitt rum. Finfint. Dags att krypa ner och se ikapp alla true talant- avsnitt. Jag har missat något har jag hört, vad återstår att se!

Hemkommen och jävligt slutkörd efter ett läskigt bra träningspass! Jag är förjävla osmickrande på bilden bör kanske tilläggas, men jag har en förhoppning och en tro om att det inte bara är jag som ser ut typ såhär efter ett träningspass. Om det mörkrosa på mitt linne är svett? Jo men det är faktiskt det. (jag försäkrar er om att ni inte vill se ryggen.. Jag är mycket vänlig och besparar er den ännu mindre smickrande bilden) om jag alltid svettas såhär mycket? Tyvärr är svaret ja. Har en tendens att alltid svettas lite för mycket. har dock hört att det ska vara bra? Kanske är det så. Det känns att man har tagit i iallafall och det är bra! Men nu var det ju faktiskt inte svett vi skulle diskutera. Vad vill ni snacka om? Mat kanske? Jag är nämligen ett stort fan av mat, är inte mat typ det bästa som finns?  Eller vad sägs om att snacka miljö? Nej. Jag skojade, hatar miljön. Jag går på mottot att vi ändå inte lever när jorden går under, säg vad ni vill, så ser jag på det. Sen slänger jag oftast skräp i papperskorgarna ändå, det blir ju lite snyggare så. Om jag skulle gå några extra kilometer för att bespara miljön den koldioxid som tydligen förstör? Kommer inte på frågan. Vad säger ni mer?  Jooo. Jag måste bara klaga lite. jag var otroligt dum och glömde min laddare på vandrarhemmet i Göteborg. (jävligt dumt, rekommenderar er att komma ihåg den om ni åker bort- och hem) idag tänkte jag införskaffa en ny då iphone har en batterietid under all kritik vilket gör att delning av min systers laddare fungerar mindre bra. Ska tillägga att jag inte är rik och tänkte mig därför inte lägga ut allt för mycket på denna ack så viktiga pryl. Batteriladdarfan kostade 300 fucking kronor!!! (för en lite för snål människa som mig kändes denna ruinerande) om jag köpte den? Glöm det... Jag får helt enkelt utarbeta en plan för uppdelning av den laddaren som finns i huset! Time to sleep mina vänner.. Imorgon har jag en lektion, ja.. En. 1. Uno. Slutar 10.20! Lagom dag. Godnatt

Befinner mig för tillfället på buss 801 påväg hemåt efter ett par timmar på stan tillsammans med Hanna och Susanna. Efter ett par svängar ut och in i lite olika affärer satte vi oss tillrätta på en av bänkarna vid det såkallade soltorget, och studerade människor och en sak är vi helt överens om: Karlstad må vara en liten stad, med ett lite för litet utbud av affärer (klädaffärer först och främst) lite för lite uteställen m.m. Men.... Kom för guds skull inte och klaga på killutbudet, för på den fronten har Karlstad minsann en hel del att komma med. Jävlar i gatan (förjävla fult uttryck förresten) vad mycket snygga killar det finns. Hela stan kryllar av dom. Långa, korta, smala, tjocka.. Okej, inte riktigt så, hatar den "ramsan" men ni hajar poängen! Har under sommaren besökt både vår huvudstad Stockholm och den något mindre med ack så fina staden Göteborg (med Hanna, så jag talar inte bara för mig själv) och jag skulle nog vilja våga uttrycka mig som så att Karlstad ligger hästlängder före när det kommer till grabbarna (som är värda att titta på, ska tilläggas, då alla faktiskt inte är det). Naturligtvis har både Stockholm och Göteborg sina snyggingar och antagligen ett större utbud för allas olika smaker, men antingen så hade dessa guldkorn som våra större städer sitter på totalt gått och gömt sig under de helger vi valde att hälsa på, eller så finns de helt enkelt inte. Jag har inget svar på det hela, jag vet bara att Karlstads gator kryllar av killar som får en att både snubbla och svälja tungan när de passerar! Så är det med det. Nu närmar sig bussen min hållplats. Gött - träning väntar!

Bör tilläggas då jag för för vissa går under namnet "grammatikpolisen" vet att eftersom stavas just så och inte "efter som" , ni som har en eller någon gång har skrivit på en iphone vet att det blir lite fel ibland. Alla har helt plötsligt inte blivit värdelösa på svenska även fast jag skulle vilka säga att 80% av dagens ungdom (oj.. Nu blev jag kärring igen) gör grammatiska fel och särskriver så jag blir gråhårig och får grova eksem - de 20 återstående procenten besitter tillräckligt med grammatiska kunskaper för att kunna utrycka sig så felfritt som man behöver för att inte framkalla eksem, de råkar bara ha införskaffat sig en iphone. Fuck rättstavningsfunktionen. Eller? (inte alltid nej, den är mestadels till stor nytta) är vi överens? Godnatt.

Sådär... Då har jag också lagt mig till ro (vet inte riktigt vad också syftar på efter som jag inte har en jävla aning om vad ni håller på med), lyssnar på Melissa Horn är vad jag gör och försöker att bara drömma mig bort, eller tillbaka ska jag nog säga. När man är så gammal som jag är har man en hel del fina minnen man kan titta tillbaka på (nej jag är ju inte 80 då, utan 17 och har ändå lyckats samla på mig en del. Hehe.... Förövrigt vill jag göra er uppmärksamma på att mina "hehe" bör tas på det lite mer oseriösa sättet, vilket jag i för sig hoppas ni förstår, men det är bäst jag poängterar det - alla kan ju inte vara smarta. Sorry, men det är sant) Vad tänker jag tillbaka på då tro? ja ni.. Jag vet inte för jag tappade precis bort tankarna, de bytte liksom bana. Jävlar vad snabbt det gick, de lever sitt eget lilla liv de där ska ni veta, tankarna alltså! Nu kom jag helt plötsligt att tänka på vad viktigt vissa saker är i livet (nej men nej, inte mat, sömn och sån skit...), jag tänker på en sån sak som vänskap. Det är något jag tänkt på ett par dagar fram och tillbaka nu. Varför? Jo för att jag den senaste tiden har blivit prövad i denna fråga. Vilken fråga tänker ni nu? Hon har ju inte ställt någon? Nej. Jag har ett svar. Men ingen fråga. (nu blev det sådär flummigt igen. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt) jag tror det kommer bli svårt att uttrycka sig på rätt sätt idag, denna fina kväll. Det blev helt plötsligt flummtankarnas timme. Kanske ska reda upp mina tankar kring detta och be om att få återkomma? Det jag funderar kring är hur mycket en vänskap egentligen kan betyda och hur mycket det är värt att offra för en vän och detta hade jag tänkt att vi skulle diskutera, gräva lite i och kanske komma fram till något halvsmart att ta lärdom av. Men som sagt, jag ber att få återkomma. Dags att låta öronen, hjärnan och resten av kroppen få sin dagliga dos av finaste Lasse. (Lars winnerbäck för er som missat det - vilket förhoppningsvis inte är någon av er) hörs vi imorgon? Det hoppas jag!

Är jag trött? Ja. Har jag tränat? Nej. Varför inte? För regnet dödar mig. Behöver jag städa mitt rum? JA! - hörs senare...

Befinner mig i matsalen med mina grymt snygga classmates efter en (håll i er) god lunch. Det är inte allt för ofta man kan hylla skolan för dess mat, men nu så (nya leverantörer=bättre mat!...reflektera över att det trots allt inte går att skriva bra) sitter och diskuterar allt möjligt (med betoning på allt möjligt) för er som suttit vid ett matbord i skolmatsalen tillsammans med era klasskamrater någon gång vet vad jag snackar om.. Man lyckas verkligen ta sig över allt värt-och mindre värt att prata om. Efter någon timma är vart enda samhällsproblem diskuterat - och löst. Inte helt illa pinkat! Är ni lika bra vid era matbord? (ni som går i skolan vill säga... Man är lite bättre på lösa problemen där) vi är nämligen experter. Idag har vi kört över allt från skönhetsoperationer, snygga lärare och små räkor (i fisksåsen) till schemauppläggning och de nya småbarnen (95orna) som bevisar redan nu att de inte är lika coola som oss då de inte tar någon plats alls (kan det kanske vara så att vi tog lite för mycket plats när vi kom?...), vilket i för sig är rätt skönt! Mindre plats för dem - mer plats till oss! Perfect. Och nu var visst matten inställd vilket resulterar i ett två timmars hål. Mindre perfect!

Kort dag i skolan, en lektion och sen några timmar på en bänk i stan tillsammans med min fina vän Hanna. En fin kombination av människor som rör sig på stadens gator sånahär dagar. Vissa i vinterjackan andra i sommarkortbyxorna. Älskar känslan av att inte vara någon alls, precis sådär osynlig som man känner sig när man sitter och studerar alla människor som av olika anledningar cyklar, springer, går och näst intill kryper fram på gatorna. Fint. Jag känner inte för att prata om något mer idag. Går runt med en känsla av besvikelse inom mig, och ni som någon gång gjort det vet att känslan kommer och går. Idag har känslan nog kommit lite mer än den gått. Kort och gott. Imorgon är en ny dag, och livet är trots allt förjävla fint. Godnatt.

Ligger i min säng, nerbäddad under täcket och tittar upp i taket. Det jag ser är precis det ni ser på bilden. Ser ni något? Nej jag tänkte väl det. (ni skulle vara otroligt coola om ni gjorde det, på riktigt) Det är kolsvart och jag har egentligen tusen tankar i mitt huvud, men när jag insåg att hela mitt rum, hela atmosfären, hela bubblan jag befinner mig i är svart så kan jag lika gärna låta det vara så. Jag är så jävla flummig ibland, alldeles för okonkret (vilket det naturligtvis inte heter men det vet ju inte ni eftersom ni inte ser den lite för störande röda prick-linjen som blir under ordet) och "uppe i det blå".. Denna kväll skulle vi kunna prata om precis vad som helst, så känns det och det kan ju egentligen inte bli mer okonkret, flummigt och "uppe i det blå" än så. Ibland önskar jag att jag var president, ibland att jag var kungen, kanske en Hollywoodfru? Eller varför inte Zlatan? Vem vill inte vara någonting? Är de tidigare nämnda människorna någonting bara för att både du och jag känner igen namnen på dem? Gör de något mer för världen än någon annan? Varför lyckas vissa och vissa inte? Okej, presidenten är väl en lite betydelsefull person sådär, beroende på hur man ser det. Kungen kan ju också vara rätt bra att i ett land med monarki. Eller vad säger ni? Där är vi överens, absolut. Men Zlatan? (misstro mig inte, jag gillar Zlatan som fan. Vilket också förövrigt är något vi skulle kunna diskutera hela veckan. Men killen är skön som tusan, kort och gott) okej, han är gryyyym på fotboll? Jag förstår dock inte varför de människorna som gör det mest omänskliga ska omsätta mest pengar i vår lite för klotformade värld? Borde ju vara jävligt mycket värt att springa runt på en gräsplätt och jaga lite boll med ett par kompisar som man sedan duschar med och delar med sig av sitt liv till som innehåller allt som är lite för dyrt och lite för fint? (nej, jag är nog inte avundsjuk faktiskt, även om man skulle kunna tro det) varför inte låta de människorna som gör något för världen få ta del av de feta summorna? Okej, Zlatan skänker säkert en jävla massa pengar till barnen i Afrika eller något annat halvviktigt (om ni frågar mig... Också en senare diskussion.. Jag har inte hela natten på mig) men so what? Okej. Vi lägger ner Zlatan. En Hollywood fru? Hur bra Kan de må? Hur fint kan livet vara? Nej, jag skulle ju inte vilja vara en sådan heller, jag bara undrar varför vi uppmärksammar dem? Förjävla onödigt i mina ögon. Vart var vi egentligen? Varför vissa människor lyckas och andra inte? Bra fråga. Jag har ingen aning. Det handlar om miljoner olika saker.. Har ni tid? Näh, inte jag heller. Fan vad mycket saker det finns i världen som irriterar mig. Är man inte bara bäst själv ibland? Typ i duschen? På vissa promenader? Någon gång såhär på kvällskvisten, ensam i sängen? Vid frukostbordet kanske? Vi är alla från och till den där "betydelsefulla" människan, i tankarna. Nej, jag snackar inte egoism och självförtroende, jag snackar mer tankar som finns hos oss alla som faktiskt skulle spela en roll i världen men som tyvärr bli kvar där, som en av alla vattendropparna i avloppet efter timmarna i duschen, som den tanken man tappade på vägen mot en lite smalare midja under promenaden, som de tankar man somnar ifrån när man fångas av det mörker som omringar en i sängen, som oboy'en i mjölken på det där frukostbordet, som så fint blandas ihop till en blaskig chokladdryck och försvinner. Vi skulle alla kunna bli både statsministrar och presidenter i våra hjärnor, och jag lovar er, vi har alla haft en tanke som hade förändrat världen. Men oboy är ju gott. Godnatt!

Ligger i soffan mätt och belåten efter första dagen i skolan. Rutinerna börjar smyga sig på och allt känns kanonbra, förutom lite småsaker sådär som att vi typ inte har några lektioner alls, slutar väldigt tidigt typ alla dagar osv.. Tungt. Okej, jag skojar. Bäst jag säger de för er som tror att jag är jordens mest seriösa människa. För de tror ni va? Lägg av med det isf. Också en diskussion vi kan ta någon annan gång. Jag är sjukt trött (för er som inte tror att en dag i skola är så ansträngande kan jag bara tala om att när man gått upp 07.00, åkt buss, varit i skolan och sedan åkt hem igen är man totaldöd när man anländer till hemmet... Och då har man ändå sovit 45 minuter på bussen) och måste ändå springa ner till källaren för att byta om till träningskläderna, dock är jag sjukt träningssugen så ska inte klaga i onödan! vad kan vi prata om mer? Joooo, just det. Vi fick en almanacka idag av våra kära lärare (en sån som antagligen alla andra gymnasieskolor i Karlstad kommun också får) och framsidan av denna kalender pryds av fyra killar. inget speciellt med detta egentligen (jag reflekterade inte ens över bilden när jag fick kalendern), jag bryr mig inte så mycket om jack&jones (som killarna gör reklam för) och det var heller ingenting speciellt med dessa killar.... Trodde jag.... Tills jag under en lite mindre rolig lektion under dagen studerade denna bild lite mer noggrant och får se... Ja, jag ljuger ju i alla fall inte om jag säger att jag fick syn på en av de absolut snyggaste killarna jag sett... Någonsin. Inte så mycket mer med det heller egentligen, killen i jeansskjortan dödade mig dock. Shit. Kort och gott. Nu är det träning som gäller!

Söndagskvällar är väl inte direkt min favoritdag (förhoppningsvis ingens favvodag) men just denna kväll känns livet rätt fint. Jag är rutinmänniska ut i fingerspetsarna och gillar höst och vinter mer än någon annan årstid (ja jag vet, det låter lite knepigt) vilket gör att det är vid denna tiden varje år som mitt liv på något sätt börjar. Det är liksom en nystart och jag får ny energi som aldrig finns där tidigare under året. Det bästa är att skolan börjar imorgon. En helt vanlig dag. Gå upp. Åka buss. Vara i skolan. Gå ett varv på stan. Åka hem. Äta. Träna. Äta. Sova. Helt perfekt! (i alla fall några månader... Sen sitter det fint med lov igen). Förövrigt befinner jag mig för tillfället i en liten sporthall med några  vänner. Fotboll är kvällens underhållning (låter killarna sköta spelandet, jag gör mig på något konstigt sätt bättre på madrassen bredvid planen) och allt är sådär lagomt fint. För lagomt är faktiskt fint ibland!

Har precis kommit hem från Karlstad där jag, syster och vår mor gick ett par timmar på stan och inte nog med att vi inte hittade ett skit i klädväg så stötte vi även på ett fenomen som jag, min mor och många många fler antagligen både stött på och stört sig på flera gånger. "dagens-lata-ungdom-fenomen". Okej, jag är själv ungdom och är från och till både sjukt lat och antagligen otroligt oförskämd i en lite äldre människas ögon. Meeen, är det något som jag (och flera) fått bevisat flera gånger så är det att dagens ungdom inte alls gör sig i ett serviceyrke. Nu ska jag naturligtvis inte dra alla ungdomar över en kam (kant har jag förövigt hört att man kan säga? Kan man det? "dra alla över en kant"?) det finns naturligtvis massa ungdomar som passar alldeles utmärkt i detta yrke, men det finns också lite för många som hamnat helt åt helvete fel. Idag uppenbarade sig detta fenomen inne på bikbok då min syster skulle köpa en jacka som ej fanns i hennes storlek (framme i butiken ska tilläggas) inte heller på lagret fick hon reda på efter att ha frågat en av de två blondinerna i 20-årsåldern som stod i kassan, inte heller skulle denna jacka komma in något mer. Min syster frågade då om de kunde vara så snälla och ta av skyltdockan den jacka hon bar då hon hade rätt storlek. Min syster får då till svar "tyvärr, det är för krångligt. Det är så svårt att få av ärmarna. Men ge mig namn och nummer så ringer jag när vi tagit av jackan" men lilla vän, känner jag ju genast här. Har du missat varför du faktiskt befinner dig i butiken? Kan det kanske vara för kunderna? Sa du inte att ni inte skulle få in den jackan något mer? Vad sägs då om att få sålt den? Sa du att du skulle ringa när du tagit av den? Tror du jag vill åka in till stan om typ en vecka bara för att testa en jacka som kanske passar? Ska man behöva vänta med att köpa en grej man vill ha för att kassörskan tycker det är för jobbigt att utföra sitt arbete? nej dra åt skogen vad låg nivå. Jag vet, jag låter som värsta kärringen. Må så vara, jag tycker det här är både pinsamt och jävligt dåligt. Så är det med det! Mindre oförskämda ungdomar och mer servicepersonal till folket! Tack.

Idag är en dag då tankarna äter upp mig, jag ligger i sängen, tittar på dear John och önskar att livet vore mer som i en typisk kärleksrulle. Ni vet sådär när det är lite puttinuttigt och lite som att leva på rosa moln. Sådär lagomt mycket problem som alltid löser sig tillslut. Det är lite för mycket kramar, lite för mycket kyssar, lite för mycket sex i en helt perfekt kombination. lite för fint liksom. Vore inte det bra? Vill man inte bara ha det så? Jo, erkänn. Ni har alla tänkt tanken. Just idag vill jag ha det precis så. Har ni någon gång känt er riktigt besvikna någon gång? Läskigt besvikna på en annan människa? Det gör ont. Det värker lite. Man känner sig lite för tom och man bara önskar att man hade gett upp för länge sen. Så känns det idag. Ibland inser man försent att en människa inte är den personen man en gång trodde. det suger ska ni veta. På riktigt.

Nämen oj, här sitter jag i en sporthall i min mjukisdress och väntar på min far efter ett träningspass som gick grymt! Vad har hänt sen sist? Inte speciellt mycket. Vi tog oss hem från götet, hela och rena som man brukar säga. Och hör och häpna, tåget var i tid (två minuter sent, tänker inte diskutera dedär minuterna ens) ett litet + i kanten till sj som annars bukar misslyckas rätt rejält med sina tider. Har inte så mycket vettigt att prata om, har ni? Vad ska vi diskutera? Väder? Nej, jag skojade. Jag hatar den extremt retliga svenskheten och våra "jag-måste-prata-om-något-jag-pratar-om-vädret-fasoner" lägg av bara, prata om precis vad som helst men inte om vädret. Vi kan diskutera känslan av att få komma in i en sporthall och leka lite ned boll och klubba efter en lång sommar utan någon som helst innebandy - den känslan slår det mesta (den känslan och den känslan man får när man får in en riktigt skön träff i tinningen på sin motståndare när man boxas ligger läskigt nära varandra, och då ska ni veta att tinningträffen kan vara en av de bästa känslorna, hur sjukt det än låter...... Jag är inte så hemsk som man kan tro, testa själva...) det är någon slags befrielse att få snöra på sig skorna, hålla i klubban och bara leka sönder med den där vita, ihåliga bollen på det lite för färgglada sporthallsgolvet. Fin känsla helt enkelt. Nej fan vad hungrig jag blev nu, dags att samla mod till att våga avbryta politikerna där borta!

Befinner oss för tillfället i Hallsberg och än så länge är tåget vi väntar på bara 2 minuter försenat, vilket inte direkt är lugnande då sj alltid vägrar infinna sig den tidpunkt som är utsatt från början, och har de redan nu börjat ändra tiden betyder det bara att det kommer bli mer ändringar. Jävligt irriterande ska ni veta. 1. För att ja som ni redan vet hatar att vänta. Jag verkligen hatar det. 2. För att det är svinkallt ute, verkligen kallt på riktigt. Men så kan det vara. Vi är på g iaf, det är det viktigaste... Bara jag slipper övernatta i Hallsberg är jag nöjd!

Sitter på espresso house på Centralstationen efter en låååång dag på stan. Har shoppat precis det jag behövt och gått precis liiite för mycket. Benen är helt döda, men jag antar att det är så det ska vara? Som vanligt när man är ute på sånahär resor misstar man sig på när man faktiskt vill hem och bokar ett tåg i stort sett så sent som möjligt för att "få ut så mycket som möjlig av dagen" vilket man ångrar lika mycket varje gång när man gått sönder benen på stan och sen ändå får vänta alldeles för länge på tåget. Klockan är nu 15.20 och vi befinner oss totalt slutkörd i en varsin fet fåtölj på espresso house som sagt. Tåget går 18.02 - känn på den! Tur fåtöljerna är sköna och att de finns jämt liiiite människor att titta på!

Här ligger jag i sängen på vårt vandrarhemsrum och funderar lite över allt möjligt. Det har varit en jobbig dag. En sjukt regnig dag (men även en rolig dag ska tilläggas) Vi han med några timmar på Liseberg och sedan kom regnet, ett regn jag aldrig varit med om maken till tidigare. Himlen öppnade sig. Bokstavligt. Till råga på allt slutade i stort sett varenda spårvagn i hela stan att fungera vilket resulterade i en jäkla massa byten innan det trots allt slutade med att vi fick gå. Om vi blev blöta? Folk trodde nog vi hade simmat i floden (gatupölarna) hem! Nu till kvällens funderingar.. Vi har idag stött på ett fenomen som jag (och antagligen de flesta) stött på tidigare (i detta fallet skulle jag egentligen vilja säga "allt för många gånger" för det är ungefär så det känns) "mys-i-offentlig-kö-fenomenet. Jag är helt säker på att ni vet exakt vad jag menar, och ja. Det irriterar mig, därför ska vi snacka lite om det. (okej, kanske att jag agerar lite moralkärring, men så får det vara, då möts vi ju lite för en gångs skull) är ni med mig? Det känns ungefär som att om man är ett par (alltså två personer som har en mer än vänskaplig relation) så måste man, så fort man befinner sig i en kö, ta till mysandet. Och vad är då mer lämpligt än att göra det i de 30 minuter långa karusellköerna? (inte för att det spelar någon roll hur långa de är, man verkar hinna halvt äta upp varandra hur kort eller lång kön än är) jag förstår inte riktigt det här. Hur tänker man? "ja nu har vi lite tid på oss att ta igen det vi missade i sängen imorse?" "ja men vi måste ju ändå stå nära varandra så varför inte låta händerna leva sitt eget lilla liv ett tag?" "det står 30 par till i kön och jobbar på bra med att äta upp varandra, inte kan väl vi vara sämre?" "alla är så nervösa så de ser/framför allt hör nog inte om vi vispar sönder våra tungor i varandras munnar ett tag?" ja, man kan ju göra listan lång. Jag kommer ändå inte förstå. Kanske ska jag tillägga att jag inte har någonting emot mysande, heller inte offentligt (det finns gränser), och jag ska heller inte lova att jag om jag stod där som par inte skulle vara en av de paren som någon annan då skulle störa sig på (meeeen.....) jag förstår bara inte varför man måste äta upp varandra? Räcker det inte med att (om man nu måste visa att man är mer kära än man någonsin varit tidigare) håller hand, kramas lite lätt, någon puss lite diskret osv? Va? Måste man bokstavligt äta upp varandra? Jag förstår inte. Men tydligen så är det så! Det måste vara någonting speciellt med offentliga köer (finns det förresten köer som inte är offentliga?), kanske är dags att ta reda på vad? Ska bara skaffa någon att leka kärleksfullt par med först! Göteborg kanske är rätt place? Det återstår att se... Imorgon väntar en dag på stan. (och för att inte vara allt för moralkärring - fortsätt äta upp varandra i köerna för guds skull.... Lite smekningar och smask liiiite för nära ens egna öron har ingen dött av så vitt jag vet?) godnatt!

Befinner mig för tillfället i  den fina staden Göteborg, närmare bestämt på Liseberg och mer ingående befinner jag mig i kön till atmosfear. Det spöregnet ute och livet är jävligt fint. Om jag tycker om regn? Nej. Men jag tycker om livet just nu.

Befinner mig för tillfället i  den fina staden Göteborg, närmare bestämt på Liseberg och mer ingående befinner jag mig i kön till atmosfear. Det spöregnet ute och livet är jävligt fint. Om jag tycker om regn? Nej. Men jag tycker om livet just nu.

Jag bugar och bockar för en helt underbar kväll som bjöd på bra musik, vänskap, skratt, dans, närhet och så jävla mycket glädje. Fint så inihelvete rent ut sagt. (woups, var det en svordom i grövsta laget för moralkärringarn?) vart jag har befunnit mig? Där resten av Grums befann sig och befinner sig samma helg, samma dag, varje sommar. I Skruvstadparken, där inga mindre än poptimisterna bjöd på underhållningen. Jag är trött, hungrig och riktigt sugen på att lägga ner mitt dunkande huvud på kudden, vilket är precis vad jag ska göra! Imorgon kl. 09.38 går tåget som ska ta mig, min finaste Hanna och hennes syster till göteborg för tre dagar med fetaste myset. Ännu mera fint. Vi säger så, jag slocknar här. Tack igen.

Befinner jag mig inte i en sporthall befinner jag mig vid en fotbollsplan. Just nu närmare bestämt i borgvik efter att ha beskådat en match mellan borgvik och slottsbron där borgvik efter 90 jämna minuter tog hem matchen. Lika bra va väl det.. Det är jämt bara lite rivalitet mellan lagen såhär i de värmländska skogarna och man slutar aldrig förvånas över orken att hacka sönder varandra inför en sånhär match. Men det är väl i för sig så det ska vara! Något jag fått bevisat för mig denna afton är att hösten är påväg, nej inte här, bara påväg. Det är iskallt ute... Och tusen miljarder mygg! Hatar myggor. Punkt.

Ska vi börja med att säga hej idag? Bara för att liksom? Eller nej, ett steg i moralkärringarnas väg är ett steg fel. Vi skippar det! Här sitter jag i min säng och tittar på en av Astrid Lindgrens gamla klassiker "vi på saltkråkan". Jag tänkte först att vi skulle snacka lite om vad otroligt bra hennes filmer är, vilken som är bäst osv.. Men vi hoppar över det, jag vet redan att vi är helt överens om att hennes filmer är bra och man blir aldrig för gammal för att titta på Pippi, emil eller någon av de andra underbara filmerna. Punkt där för jag är jävligt hungrig.

Nämen ojski, sitter jag i en sporthall kl. 22? Jo men det gör jag ju. Känner att detta redan nu är rutin. (kommer även vara min ordinarie "bloggtid" då det om ett tag kommer vara den enda lediga tiden på dygnet. Jag har nämligen en tendens att vara lite fullbokad på vinterhalvåret) känns bra, jävligt bra faktiskt. Jag trivs i en sporthall, eftersvettig och go, lite killar som tränar efteråt som man kan studera ett tag. Diskret vill säga. Men nej, här kollas inga benmuskler och snygga rumpor här kollas spelskicklighet, skott och sånt annat intressant som kan göra mig liiite bättre som spelare. Eller? Kanske inte, men vi kan åtminstone vara överens om att det är tusen gånger roligare att kolla in killarna om man ska lära sig något. Jämt lite mer styrka, lite mer tänk, lite mer speed osv...osv... Lite mer helt enkelt! Hur träningen gick? Jo men jäkligt bra faktiskt. Sommarens konditionsträning visar sig ha gett resultat och det kan bara bli bättre. Här gäller det att sätta upp mål, det gör allt lite enklare. Ett tips från coachen bara! Nu niiiii, ser jag att politikerna (tränarna) där borta i hörnet börjar röra på sig. Det luktar ovänskap = en fet diskussion i bilen hem! Jippie

Och när vi ändå pratar beroende vill jag bara snabbt tipsa er om att absolut inte ladda ner detta spel. Vad kan det heta tro.... BubbleXplode eller något sådant fint! Men som sagt, man sitter liksom fast, så skippa det!

Jag erkänner. Jag har blivit beroende av Andra avenyn, har tittat på tre säsonger på bara några veckor, det är en jäkla tur att jag är inne på den sista säsongen och har så mycket som 7 avsnitt kvar, jag går antagligen snart under annars. Jag lever i "andra-avenyn-världen".. Idag är första dagen på länge som jag inte sett mer än, hm... Tre avsnitt. Ni hör själva, det är nästan på gränsen till att moralkärringarna har något att säga till om här.. Bara nästan ska poängteras! vad jag gör just nu? Jo men jag tittar på Andra avenyn. Låter det bekant? Ge det en chans ni också, ni blir bara sådär lagomt beroende som man blir av alla andra serier också! Fuck serier. Eller?

Är det någonting jag hatar så är det att vänta. Jag verkligen hatar det. Jag är en mycket rastlös människa, har alltid varit och kommer alltid vara. Det bara är så. Och hur mycket rastlös kan man vara när det enda man kan göra är att vänta? Det är sååååå värdelöst! Men snygg i håret är jag i alla fall, och det är ju trots allt det viktigaste. Solen skiner också, jävligt jobbigt. Men Åmål är ju fint, jättefint faktiskt. Eller hur? Nu ni, nu ska jag fortsätta vänta... Wow.

Skrev "de här" bilderna i inlägget nedanför på grund av att jag hade två bilder med i inlägget, men vad jag kan se är bara en med. Min snyggaste spegelpose kommer alltså inte med. Det funkar ju inte... För er som inte förstår ironin ber jag er vänligen läsa inlägget nedanför. Ha en bra dag!

Nej, tro nu inte att jag tagit de här bilderna seriöst. Meningen från början var att jag skulle ta en rättvis bild på min frisyr för att sedan kunna visa före och efterbilder (inte för att ni borde vara intresserade utan mer för att jag faktiskt ska ha något att blogga om senare) men så stötte jag på problemet med hur jag egentligen skulle knäppa denna bild som trots allt skulle ge min gräsliga frisyr rättvisa nog att faktiskt visa sig från sin åtminstone något lite bättre sida. Ställde mig vid spegeln och insåg att jag inte har en jävla aning om hur man tar en  bild i spegeln. Helt ärligt? Ser man inte förjävla (med stark betoning på färjävla) fjantig/töntig (kalla det vad ni vill, bara det är jävligt ocoolt) ut när man tar en bild i spegeln? (eftersom att varenda brud som tar en bild i spegeln först ursäktar sig för bilden, ungefär som jag gjorde ovan eller på något annat sätt uttrycker att bilden inte är seriös) jo det gör man. Och därmed kan vi ta oss tillbaka till problematiken i hur man faktiskt gör? (jag tror) att man 1. Gör en oseriös pose med plutande läppar för att redan här poängtera att jag inte står här och försöker göra mig snygg (alla vet redan att jag är snygg och alla andra av mina bilder på fejjan (Facebook för de som missat världen vi lever i) har ett gillnings-medelvärde på 200) 2. Gör en 90 graders vridning och lägg bak håret på ryggen så du får med synvillan av att håret skulle vara ett par cm längre än vad det egentligen är. 3. (Här kommer nog det allra viktigaste) sätt ihop fötterna och svanka så att rumpan putar ut, vilket även kommer göra att brösten automatiskt putar ut och wooooala. Där har vi den perfekta, lite lagom sexiga "spegelposen". Förjävla osmickrande egentligen? Eller? Jag säger inte att jag aldrig någonsin tagit ett kort i spegeln, jag säger heller inte att ni ska tå åt er och sluta stå hemma och posa framför spegeln (skulle vara lite jobbigt för mitt samvete om jag hindrat någon från att leva ut sina modelldrömmar hemma i flickrummet. Men ni tar inte åt er va? Nej bra, då kan vi ju bara vara överens om att fenomenet är jävligt ocoolt i vilket fall) jag säger bara att jag inte vet hur man gör och jag kommer antagligen aldrig lära mig heller, för vem fan vill se så töntig ut?  Och där var jag plötsligt tvungen att gå till tåget, och inte blev det någon förebild på håret heller.. Eller just det, ni har ju mina grymt coola "spegelbilder". Hehe.

Sitter och tittar på fotbollsmatchen Sverige-Ukraina, tittar inte så mycket och besitter inte direkt några fotbollskunskaper värda att skryta med men vad jag kan avläsa av pratet folket bredvid mig mellan är inte våra svenska herrars spel något att hänga i julgranen. Jag lägger ingen kommentar. Något jag däremot kan kommentera är Sveriges nya matchdräkter/dresser/kläder (ni fattar.. Håna mig inte, jag vet inte vad det kallas riktigt) tycka vad man vill om färgen gul och blå, men vi kan ju vara överens om att det är dessa två färger som pryder dagens plan. Gillar man gult så fine, själv gör jag det inte och tycker därför Sveriges klädsel idag lyfter matchens helhetsbetyg betydligt. Nya dessutom va? Snyggt helt enkelt. Gult är fult. Vi sätter punkt där.

Jag ligger faktiskt inte bara i sängen på mina lediga dagar (även om jag vet att ni tror det), jag lagar faktiskt en hel del mat också. Idag stod Amandas egna korvgryta på menyn, vilket är den simplaste rätten man kan göra, vilket också gjorde att det var denna gryta jag levde på under mina 5 ensamma veckor i sommar. Om jag har tröttnat? Jo men lite faktiskt... Fast äh, allt går ner när man är hungrig! Idag är en såndär dag när jag hela tiden går runt och är lite småsugen på någonting, men eftersom jag i stort sett inte ätit något sött på ett halvår så är det inte direkt något sånt jag är sugen på utan något mer... Hm ja, jag vet inte! För att stilla suget har jag i alla fall gjort lite glass (som jag kan äta, ja. Utan socker undrar ni nu.. Ja utan socker. Men det är väl ingen idé tänker ni också, jag vet allt. Men jo, det är jävligt stor idé faktiskt, så det så) och den ska jag äta efter jag fått i mig lite korv! Yepp. Oj, nu kokar broccolin över.... Bra Amanda!

Sådär! Då var hårfärgen fixad... (vid det här laget vet ni att vi skippar "hejet", eller är det för oartigt för moralkärringarna? Om jag tänker vika mig och säga hej? Skulle inte tro det) mamma har gjort det igen, hon har lyckats få mitt hår precis sådär svart och bra som jag vill ha det. Hon är allt bra ska ni veta! Om frisyren är sned eller om det är er syn det är fel på? Ni kan vara lugna, det är frisyren som är både sned och förjävla osmickrande. (för er som missat det har jag varit rakad på en sidan, därav den oraka frisyren) Ska som nämnt tidigare ta itu med det imorgon! Låter väl rätt bra va? Nu: matlagning!

När man har en frisör som är så gott som fullbokad året runt (godmorgon förresten... Sånadär artigheter skippar vi tydligen här ja) är det bara att ta saken i egna händer! Nu är det egentligen som så att jag ska dit imorgon (till frisören alltså) men det är enbart för att jag hade turen att få en extra tid enbart för klippning när jag egentligen efter att jag bokade tid i juli fick en tid i september.. (jag skulle vilja dra slutsatsen att Åmål bara har en frisör men så är inte fallet så vi skippar den ekvationen...) nu har jag i alla fall anlitat min kära mor för hårfärgning för så här kan jag banne mig inte se ut!

Jag ligger i sängen och ska göra årets första försök till att vända rätt dygnet. Men som vi alla (som någon gång haft sommarlov, eller lov över huvudtaget, vilket åtminstone borde vara majoriteten av alla ni fina och fula... Alla kan inte vara snygga... människor som läser) vet så är inte detta direkt en dans på rosor, i alla fall ingen vals eller någon annan simpel dans, utan här snackar vi breakdance eller något annat helt omöjligt (speciellt för en sån som mig. Noll taktkänsla. Noll koordination). Jag har ett felvänt dygn året runt, under sommaren handlar det bara om att förvärra det hela ytterligare - inget jag direkt har problem med - ska tilläggas. Det är nu jag stöter på problemen.. En kväll som denna. Hur gör man? Vad gör man? Ligger still - testat! Tittat i taket - testat! Blundar - testat! Snurrar lite - testat! Lyssnar på musik - testat! Skulle kunna hålla på i evigheter, ingenting fungerar. Kom inte och säg "men det handlar om att gå upp i tid så man blir trött på Kvällen." 1. Jag fungerar inte riktigt som alla andra när det gäller det här. 2. Ni tar bort vitsen med att jag faktiskt skriver det här... Så tänk inte ens tanken. Klart som fan jag vet hur man "ska" och "borde" göra och att det jag håller på med nu är dödsdomen om min kära mor (eller någon annan över 30 bast) fick ha ett ord med i leken. Nu är det ju så att hon egentligen får det... Men inte just nu. Just idag. Imorgon, då ska jag lyssna! Tillbaka till problemet, att inte kunna somna.. Jag vet att ni har samma problem, och jag tänker inte råda er från att testa mina redan ej-givande försök nämnda här ovan, tvärt om.. Testa på... Jag säger bara att det inte kommer fungera! Så var det med det. När man inte kan sova kan man istället lägga lite extra tid på att lägga ner sig i sms-skrivandet! Tror det uppskattas.. Eller vad säger du Hanna? (okej mamma, jag ska sova) Godnatt!

Här sitter jag djupt försjunken i soffan med fötterna på bordet i tingvallahallarna. Tränat innebandy är det jag gjort och var egentligen färdigtränad kl. 21! Men så råkar skjutsen idag (eller ja, som vanligt egentligen) bestå av tränarna och då förstår ni kanske på en gång vad som gäller...... Jag har under dessa två år då min pappa agerat tränare fått bevisat för mig att tränaryrket är detsamma som att vara politiker. Det handlar om att lägga fram förslag, ta emot förslag, försöka få med så många som möjligt på förslagen och verkställa för att få sitt lag så bra som möjligt. Det är ett heltidsarbete ska ni veta. och om de kan prata? Simmar fiskarna i vattnet? Kan en fet bebis prutta? Skoja inte. Det jag vill ha sagt är att jag har vant mig vid att få sitta såhär i timmtal efter träningarna. Om det är någon idé att säga till? Glöm det! Här sitter man snällt och väntar - man kan ju alltid använda tiden till att tänka, jag gör ju trots allt inte det så ofta!

Okej.... Jag ligger fortfarande i min säng, och ja jag tänker även fast jag egentligen borde göra någonting vettigare. (kanske bäst att tillägga att jag inte legat här sedan jag skrev sist, så inte de små moralkärringarna vi alla innerst inne sitter på börjar yra runt i vårt fina samhälle om att jag är lat och jävlig. Det skulle nämligen inte förvåna mig. Men.... Ta nu inte illa upp alla moralkärringar där ute, ni får gärna ha era moraltankar, det har vi nog alla mer eller mindre. Jag vägrar dock att lyssna på moralskit som inte rör mig) Men, moralskit tar vi en annan gång. Jag funderar på en annan sak, som jag tog upp igår. Det där med snällhet. Vill inte alla egentligen vara snälla? Har inte snällhet alltid varit någonting att sträva efter? Eller är det bara ett ord lättanvänt för att på ett enkelt sätt svara på frågan "hur skulle du beskriva den personen?" "jo men han/hon är väl.... Snäll" tänker vi verkligen på ordets innebörd när vi svarar så? Hur är man om man är snäll? Trevlig? Omtänksam? Tystlåten? Tar man mycket plats? Lite plats? Jag vet inte. Men jag tror det handlar om att ställa upp. Om att våga stå upp för andra och göra det för att man vill, inte för att man måste. Att kunna ge utan att behöva få, nej jag säger inte att man bara ska ge och nöja sig med det, jag säger bara att det är en stor del av att vara snäll, att vara stark nog att kunna ge av sig själv och sina erfarenheter utan att kräva någonting tillbaka. Sitter man på förmågan att vara snäll sitter man på förmågan att vara en bra vän. Så alla bra vänner där ute, ta er en stund att fundera kring hur bra vänner ni egentligen är... Jag tvivlar inte på er, jag tror bara inte på att alla är så bra som de tror. Precis som moralkärringarna!

Här ligger jag på precis samma ställe som jag gjort större delen av mitt sommarlov. Det låter helt sjukt, och kanske är det så det är också. Jag vet inte, jag vet bara att jag trivs bra i min säng. Jag tror jag kan vara mig själv här, mer mig själv än någon annanstans. Eller nej, jag är mig själv i stort sett över allt, det handlar nog mer om att jag lurar mig själv till att det är "jag" att ligga och tänka på allt och ingenting hundra tusen gånger om för att sen göra ett försök till att förstå mig på mig själv. Jag lyckas dock inte riktig insåg jag idag när jag skulle försöka göra en ny header, en header som på något sätt skulle spegla mig själv. Men det gick liksom inte. Vad är jag? Vad speglar mig och min personlighet? Tusen ord utan sammanhang och mening? Någon tjabblig text om kärlek? Något vitsig ordspråk om att leva i nuet? Nej. Inget av det. Och där kom jag på det, det där är jag - att vara lite allt möjligt, att leta efter att vara något speciellt men inte hitta rätt - och det är nog så det kommer vara. Måste man hitta rätt? Måste man veta exakt? Nej jag tror inte det. Man kommer nog rätt ändå tillslut. Dock ska jag erkänna att jag blir sjukt trött på mig själv och mitt tänkande allt för många gånger och jag vet inte hur många gånger jag förbarmat mig över all den ovisshet som spökar inom mig. Ska jag vara si eller så? Vad tror jag egentligen? Vad står jag egentligen för? Kan man verkligen gå runt och bara vara lite av varje? Utan att vara en typsik Svensson? Kanske. Kanske inte. Hatar förövrigt ordet kanske. Mitt i mitt identitetssökande i form av olika headerförslag fick jag för mig att på en svart bakgrund i vit text skriva: fuck life! För vem fan har inte känt så? Men nej. Det är nog inte jag det heller! Ha en fin dag!

Ligger i soffan efter en mils löpning och lite mat och lyssnar på ännu en sommarpratare i p1 - Niklas Wahlgren. Vilken kille... Man? Okej, vi säger man. Han är ju trots allt 46 år och ser väl ändå helt okej ut. Eller? Okej, det var inte det jag skulle prata om. Niklas verkar verkligen vara en av världens mest jordnära och snälla människor och snäll, det är något han pratar om i sitt program. Han pratar om skillnad mellan snäll och mesig som vi i dagens samhälle fört ihop på helt fel sätt. Eller vad säger ni? Är det mesigt att vara snäll? Är man mesig bara för att man är snäll? Jag tycker inte det, utan håller helt med Niklas i hans sommarprat - det krävs mod att vara snäll - säger han hundra gånger och det är tamejfan det mest sanningsenliga som finns. Är man mesig och medgörlig när man är snäll? Är det snällt att skratta åt någon istället för med någon? Nej. Det är mesigt, ändå har vi i dagens samhälle fört samman dessa två helt olika ord. Det har liksom skett ett missförstånd här. Allt för många människor i dagens samhälle ser på snällhet som något "gulligt, puttinuttigt - mesigt" men nej. Tänk dig att du står med en vän och han eller hon frågar vad du tycker om dennes nya tröja. Du tycker egentligen att personens nya tröja är gräsligt ful men du tänker något i form med "nej, jag kan ju inte säga till mina kära vän här att jag tycker tröjan är ful... Nej det är jag ju för snäll för. Att säga att tröjan är ful skulle ju vara jättetaskigt, sån är ju inte jag, jag är ju snäll" och säger sedan "den är jättefin, vart har du köpt den?" och tycker sedan att du gjort dagens goda gärning - du har ju gjort din vän glad. Där har vi felet. "nej, jag kan ju inte säga till mina kära vän här att jag tycker tröjan är ful... Nej det är jag ju för MESIG för" där har vi skillnaden på snällhet och mesighet. Det är inte snällt att hoppa över att dela med sig av sin egna åsikt bara för att skapa en falsk glädje - det är mesigt. Men bara för detta behöver du inte säga till vännen att denne har köpt en gräslig tröja, för det hör till sunt förnuft att kanske uttrycka sig något mindre klumpigt (vi vet ju trots allt vad otroligt dåliga vi är på att ta emot sanningen i sin rakaste form) det går att säga något i form med att tröjan inte var något i din smak men så länge personen i fråga gillar den är ju det trots allt det viktigaste. Krångla inte till det, vi får tycka olika och vi måste bli bättre på att klara av att ta att vi faktiskt gör det. Vi tar ett exempel till... Sen ska jag sova, det är trots allt en dag imorgon också.... Jag är helt säker på att de allra flesta någon gång har hört en mor, när deras lilla unge gör något den inte får och sen inte lyssnar på en, två, tre tillsägelser, säga: puh.. Ja, jag har då varit alldeles för snäll. Feeeel, så fel det kan bli. Du har varit alldeles, alldeles för mesig. Nu tror jag ni förstår skillnaden även fast jag skulle kunna fortsätta tjata i evigheter om vad stor skillnad det är på mesighet och snällhet och vad de trots allt befinner sig så hårfint nära varandra. Vi säger såhär: det är inte något fel med att ibland vara mesig, men det krävs nod att vara snäll och det kan vi vara överens om... Det finns inget finare än ren och klar snällhet - var så säkra! Godnatt.

Någonstans för sisådär ett halvår sedan kom jag på att det var dags för någon förändring. Först visste jag inte vad, men så läste jag en blogg och kände mig helt plötsligt sjukt motiverad till att börja med något jag försökt mig på tusen gånger - att äta/träna rätt. Nej det handlar inte om att banta (även om jag inte tänker sticka under stolen med att jag lätt skulle kunna tänka mig att gå ner sisådär 20 kg) det handlade mer om att faktiskt göra någonting som är bra och som ger bevis på att man klarar det mesta bara man bestämmer sig. Sen vet varenda människa att man mår bättre av rätt kost och en daglig dos träning. Efter lite prat med min mor fick jag även med henne och pappa i detta försök till "ett bättre liv". (kanonbra då mamma tog på sig både att läsa om det och laga all mat vilket har gjort det hela möjligt) ett halvår senare sitter jag nu här och har i stort sett inte ätit en enda kolhydrat, vilket betyder att jag alltså inte ätit en potatis, pasta, ett liten riskorn, bröd, pizza, kebab, godis, chips, tårta, kakor, frukt, m.m. eller druckit dricka, saft, juice m.m. på 6 månader. Något jag där emot gjort är att träna, en hel del emot vad jag gjort tidigare, i form av löpning. Många säger att man tillslut blir beroende, fan heller, säger jag... Beroende av att springa runt och leka att det jag gör skulle vara kul kommer jag aldrig bli, men beroende av känslan att efter passet få lägga sig i sängen och för varje gång känna sig lite mer tränad än förra gången - det blir man snabbt. Hur kan jag då klara mig utan allt det där goda i form av godis, pizza och sån skit? Fråga mig inte. Jag har inget svar..... Jag har väl bestämt mig helt enkelt. Och har Amanda bestämt sig för någonting, jo men då är det nog så!