abcamanda

Ligger i min säng, nerbäddad under täcket och tittar upp i taket. Det jag ser är precis det ni ser på bilden. Ser ni något? Nej jag tänkte väl det. (ni skulle vara otroligt coola om ni gjorde det, på riktigt) Det är kolsvart och jag har egentligen tusen tankar i mitt huvud, men när jag insåg att hela mitt rum, hela atmosfären, hela bubblan jag befinner mig i är svart så kan jag lika gärna låta det vara så. Jag är så jävla flummig ibland, alldeles för okonkret (vilket det naturligtvis inte heter men det vet ju inte ni eftersom ni inte ser den lite för störande röda prick-linjen som blir under ordet) och "uppe i det blå".. Denna kväll skulle vi kunna prata om precis vad som helst, så känns det och det kan ju egentligen inte bli mer okonkret, flummigt och "uppe i det blå" än så. Ibland önskar jag att jag var president, ibland att jag var kungen, kanske en Hollywoodfru? Eller varför inte Zlatan? Vem vill inte vara någonting? Är de tidigare nämnda människorna någonting bara för att både du och jag känner igen namnen på dem? Gör de något mer för världen än någon annan? Varför lyckas vissa och vissa inte? Okej, presidenten är väl en lite betydelsefull person sådär, beroende på hur man ser det. Kungen kan ju också vara rätt bra att i ett land med monarki. Eller vad säger ni? Där är vi överens, absolut. Men Zlatan? (misstro mig inte, jag gillar Zlatan som fan. Vilket också förövrigt är något vi skulle kunna diskutera hela veckan. Men killen är skön som tusan, kort och gott) okej, han är gryyyym på fotboll? Jag förstår dock inte varför de människorna som gör det mest omänskliga ska omsätta mest pengar i vår lite för klotformade värld? Borde ju vara jävligt mycket värt att springa runt på en gräsplätt och jaga lite boll med ett par kompisar som man sedan duschar med och delar med sig av sitt liv till som innehåller allt som är lite för dyrt och lite för fint? (nej, jag är nog inte avundsjuk faktiskt, även om man skulle kunna tro det) varför inte låta de människorna som gör något för världen få ta del av de feta summorna? Okej, Zlatan skänker säkert en jävla massa pengar till barnen i Afrika eller något annat halvviktigt (om ni frågar mig... Också en senare diskussion.. Jag har inte hela natten på mig) men so what? Okej. Vi lägger ner Zlatan. En Hollywood fru? Hur bra Kan de må? Hur fint kan livet vara? Nej, jag skulle ju inte vilja vara en sådan heller, jag bara undrar varför vi uppmärksammar dem? Förjävla onödigt i mina ögon. Vart var vi egentligen? Varför vissa människor lyckas och andra inte? Bra fråga. Jag har ingen aning. Det handlar om miljoner olika saker.. Har ni tid? Näh, inte jag heller. Fan vad mycket saker det finns i världen som irriterar mig. Är man inte bara bäst själv ibland? Typ i duschen? På vissa promenader? Någon gång såhär på kvällskvisten, ensam i sängen? Vid frukostbordet kanske? Vi är alla från och till den där "betydelsefulla" människan, i tankarna. Nej, jag snackar inte egoism och självförtroende, jag snackar mer tankar som finns hos oss alla som faktiskt skulle spela en roll i världen men som tyvärr bli kvar där, som en av alla vattendropparna i avloppet efter timmarna i duschen, som den tanken man tappade på vägen mot en lite smalare midja under promenaden, som de tankar man somnar ifrån när man fångas av det mörker som omringar en i sängen, som oboy'en i mjölken på det där frukostbordet, som så fint blandas ihop till en blaskig chokladdryck och försvinner. Vi skulle alla kunna bli både statsministrar och presidenter i våra hjärnor, och jag lovar er, vi har alla haft en tanke som hade förändrat världen. Men oboy är ju gott. Godnatt!