abcamanda

Och när jag nu skrev det där inlägget slog det mig även att det kanske är dags att börja om, smarta på noll, börja på ruta ett så att säga. Med miljoner tankar och åsikter om allt kanske jag skulle satsa på att dela med mig av någon för mig, vettigt, på något annat ställe än här. Kanske får det bli en ny blogg, kanske inte. Återkommer.

Jag har tänkt lite. Förundrats (nej det ska inte stå funderat) lite. Sådär som jag brukar göra. Jag sitter här, i ett fint hus (ja, jag vet att det finns finare. Det är inte grejen) med en bra familj i ett svenssonsamhälle som vilket som helst, det där samhället där sosse- och de såkallade white trash-människorna är överrepresenterade. Det är sosse-morsor och white trash-människor vart man än vänder sig och på något sätt ser jag den motbjudande kopplingen till jante-lagen. Den förgrymmade jävla lagen. Vart jag hittar kopplingen? Kanske är det uppenbart, men jag ska förklara. Jag har ingenting emot sosse-morsor och white trash men jag har någonting stort emot att människan har en förutfattad mening om dessa människor och de "hålor de bor i", det är synpunkter och negativa kommentarer om de "inavlade småsamhällena där ingen tar sig för någonting och alla bli fast inte något de inte vill vara i." absolut. Jag förstår synsättet och det är inte just synsättet i sig jag har några problem med. det är det som kommer sen. De människor som erhåller denna syn av småsamhällena är för det mesta de människorna som sitter där, i sina fina (nu menar jag ju fina som i rikemans-husen. Det kan vara fint utan att vara rikemans-stämplat) hus, med pengar upp över öronen och lever ett liv de är så nöjda, så nöjda med (bullshit - en senare diskussion), antagligen i någon finare storstad, i den delen där allt är så bra, där människorna inte lever på socialbidrag och lånar man pengar behöver man inte betala tillbaka - det gäller ju att skylta med sitt bankkonto.. Denna syn sitter kvar även den dagen då denna människa stöter på en social, snygg, framgångsrik människa som genom en kortare presentation får fram att denna är från ett mindre samhälle, att denna har flyttat för att satsa på karriären, att denna har skapat sig ett liv och tagit en plats i "de fina människornas stad" och - det viktigaste - inte alls skäms över sin bakgrund utan bara sökte sig dit karriären tvingade honom/henne. Genast uppstår ett problem. Fördomarna kring småsamhällena krossas nu och det gäller att snabbt bygga upp ett annat synsätt. Vad händer? Missunnsamheten tar över och jantelagsfasonerna får en roll i det hela. När nu motsatsen till fördomarna bevisats gäller det att plocka fram den svenska egoismen. Den svenska ingen-får-lyckas-mer-än-någon-annan-synen. Och som jag spyr på den. Här har vi fördomar mot alla de människor som är uppväxta i ett normalt Svensson-samhälle där "ingen lyckas" och när något väl gör det, trots bakgrunden, då är inte det heller bra. Det fungerar inte i detta fördomsfulla samhälle att någon är för mer. Här passar vi på att klaga på sosse-morsor och white trash-människor av den enkla anledningen att de befinner sig i en lägre klass i de fördomsfulla människornas ögon. Enkelt. Problematiken ligger i att de så fort de bevisad motsatsen istället lägger fram synsättet kring att dessa människor på ett eller annat sätt inte är värda att lyckas. Och på så sätt står vi och ser på när fördomarna bygger upp ett samhälle där ingen, på något sätt, får vara för mer. Men klaga det kan vi göra. Har någon någongång ställt sig frågan om det kanske kan vara så att småsamhällesmänniskorna trots allt trivs? Kan det vara så kanske? Och de som inte gör det, de har möjligheter att göra något åt det. Låt dom göra det för helvete!

Sitter i skolan. Är på halvtaskigt humör, lite likt vädret. Åkte en ny buss imorse, alltså ny som i att den kanske gjordes typ.. 2010.. och grejen med den var att den hade en kamera fram, kopplad till två skärmar som gjorde att man kunde se vägen man åkte (kanske har dessa funnits längre? Jag har iaf bara åkt dem ett par gånger) satt och lutade mig tillbaka i det rätt sköna sätet och tittade på denna "film" av igenkänt landskap som svävade förbi. Som en svartvit gammal film. Om det fanns någon vits med det? Nej. Jag insåg bara att allt kändes väldigt svartvitt, och det speglar hela mig väldigt bra just nu. Livet suger, och istället för att smitta av mig med denna inställning lägger jag ner bloggandet för ett tag. Lev väl fina ni.

Kan börja med att lite fint tacka min älskade mor, som igår när jag kom hem från skolan hade grovstädat mitt rum, bytt gardiner och bäddat rent i sängen. Hon är bäst. Att jag är dålig på att hålla ordning på mitt rum är något vi diskuterat förut så det behövs ingen längre förklaring till varför hon nog kände att det var dags att sprida lite städmaskinen-rené-energi över rummet. Och så bra det blev - som alltid! Finns inget bättre än när mamma dragit över rummet med sina städfingrar! Om jag sov skönt inatt? Helt perfekt. Det är fredag, och en helg väntar. En helg innehållande årjäng för lite marknad, någon hockeymatch och en egen match. Om jag ska spela? Bra fråga. Jag har lyckats (igår på träningen jag satt och väntade på ni vet...) dra på mig en muskelbristning i axeln, och den ekvationen är ju relativt enkel. Trasig axel = problem att (iförsig göra det mesta) hålla i innebandyklubban.. vilket SUGER! men sånt är livet. Matchen är på söndag i alla fall, kl. 13.00 i Grums sporthall. Vi ses där!

Sådärdå, kanske att man har någonting att dela med sig av. Kanske ingenting av värde, men det tror jag heller inte att ni skulle förvänta er. Livet fortsätter att överraska, kanske inte med någonting revolutionerande, kanske heller inte med någonting positivt, men jag blir inte längre förvånad i alla fall. Vaknade inatt, ur en egentligen väldigt simpel dröm, men värsta panikångesten jag någonsin haft. Kunde inte röra mig. Kanske finns det en anledning till detta, och kanske kan det vara så att det är dags för Amanda Nilsson att varva ner ett par grader, åtminstone psykiskt. Kanske. Varför är jag så öppen med för er helt onödig information? Bra fråga. Vet inte. Vi lämnar det där. Befinner mig i träningslokalen, snart dags att köra andra träningspasset för dagen för att sedan bege mig hem och snabbt ladda om för tredje. Är träningen och höstluften som håller mig vid liv för tillfället. Finfint. Dags att linda in händerna i mina mindre rosdoftande lindor! Lev väl.

Som ni märker är inte uppdateringen den bästa här, vilket beror på att jag äter, sover, är i skolan, tränar, tränar och tränar lite till. Just nu befinner jag mig inlindad i min handduk på en bänk i omklädningsrummet.. Lyckades glömma ombyteskläder hemma imorse när jag stressade ihop träningsväskan (mindre smart. Frågan är varför man alltid lyckas bli stressad på morgonen?) förövrigt är livet upp och ner, bak och fram, in och ut. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men jag vet att det är höst och det är så inihelvete fint. Som ni vet blir mitt liv mycket lättare på hösten. Ett fenomen jag inte har någon lösning på men jag tror heller inte det behövs. Woups, där drog resten av laget bäst jag smiter ut här enbart "klädd" i handduk och hoppas på att ingen av herrarna är påväg till träningen.. Eller? Okej, skoja. Börjar bli trött nu!

Skratta lite åt bilden. Det är okej. Befinner mig (som vanligt nu) på bussen påväg hem från stan. Idag är jag trött. Sjukt trött. Idrotten bjöd på en lättare form av fys, boxningen bjöd på hårdträning (precis som vanligt) och hemma väntar ett innebandypass på mig. Känns förjävla skönt att döda kroppen såhär ibland, dock ser jag ju förjäklig ut - vilket kvittar sälänge kroppen är med! Har ni känt luften idag? Det börjar bli kallt va? Lite höstluft smyger sig på allt mer, och fan vad jag känner att jag lever. Fint, hållkäften-fint. Så är det. Förövrigt har även jag (som aldrig trodde det från början) fastnat i Wordfeud-träsket (jag är bombsäker på att varenda människa vet vad det är, om du mot förmodan inte vet skulle jag nog våga kalla dig aningen efter i tiden, men det är en form av alfapet iaf) och idag lyckades jag smäcka in ett ord som gav mig 144 fucking poäng. hade man kunnat skriva siffror med "stora bokstäver" hade jag gjort det nu. (ska erkänna att jag suger på detta spel egentligen...) det är bra mina vänner (för er som inte vet det) men nu är visst bussen snart framme! Träning. Träning. Träning!

Sitter på bussen påväg hem efter en kort dag i skolan, några timmar på stan med systrarna Evermark och en boxningsträning som var precis lika rolig som vanligt. (dödar antagligen de andra passagerarna med min lukt just nu, men det skiter jag faktiskt i, för faaaan vilken bra träning) det är sjukt vad man kan känna lycka av något så simpelt (i den bemärkelsen att det enbart är du, handskarna och motståndaren). Adrenalinet, ruset, styrkan, de blandade känslorna av frustration, ilska, glädje, vilja och rädsla i en helt perfekt kombination. Och vet ni vad?! (nej, det kan ni ju inte veta. Dum fråga).. Under träningen idag kom ingen minde än Al Cole himself  (den enorma killen som gick tungviktsmatchen mot Danny Williams på galan i lördags? Ja precis, han ja) till träningen för att hjälpa till lite, i form av lite teknikträning. Om Man lärde sig något? Jo men det gjorde man. Man sög in vart enda litet ord denna 120-kiloskille försökte få fram på sin grötiga, underbara amerikanska. fan vilken kille, hur stor som helst - hur cool som helst! Det var ballt. Riktigt asballt faktiskt! Så är det med det. Det är han på bilden förresten, för er som inte förstått det. Nu är bussen snart framme och jag ska springa hem och äta upp hela kylskåpet. Man lyckas alltid bli AShungrig efter ett sånthär pass, inte så konstigt kanske tänker ni. Nej men faktiskt inte! Vi säger så. Punkt.

Tog med mig min kära vän Matilda till karlstad CCC igårkväll för att bevittna lite boxning, bl.a. en vmfight mellan två riktigt grymma tjejer. Förutom den matchen (som förövrigt vanns av svenska Frida Wallberg efter en riktigt bra fight) bjöds det även på en amatörmatch som vanns av bk1925's egna, grymma (och jäkligt snygga) Oscar Thorell. Imponerande kille! Under kvällen bjöds det även upp till 5 proffsmatcher, och fick vi se grym boxning? Om vi fick! Kvällen avslutades med en tungviktsmatch mellan Danny "the brixton momber" Williams och Alfred "ice" Cole. Och vilken match sen. Grabbarna med sina sisådär 120kg lyckades bjuda upp till en grym kamp. De är inte små dessa grabbarna ska ni veta. Shit pommes frites, som man sa när man var lite yngre. Det var en cool kväll och jag har lyckats samla ihop ännu lite mer motivation.... Nej hörrni, här kan jag inte sitta. Vi går från boxningsringen till hockeyrinken! Time för duschen och sedan väntar två hockeymatcher!

Ibland har man dagar när man varken vill eller orkar dela med sig av någonting. Igår var en sådan dag. Men nu så. Vad gör jag? Vad händer? Hur mås det? Och allt sånt där.... Ja ni. Det är fredag, jag slutade skolan kl. 10.20 och från att jag kom hem vid 11.30 fram till nu har jag enbart städat mitt rum. Jävla skitgöra är precis vad det är. Jag hatar det, och precis därför har jag tagit en paus i det hela för att se ett avsnitt av true talant. Och vetnivad, jag har bestämt mig. programmet är bra. Riktigt bra. Och Danny, snygga, charmiga, genomsöta (får man säga så om en såhär egentligen sjukt sexig människa? Jo men det får man faktiskt) Danny, han verkar verkligen vara världens skönaste och goaste människa. Jo det gör han! Skulle vilja säga att han gör hela programmet kort och gott. Annars då? Helgen väntar. En helg fullproppad med enbart idrott. Det är sisådär ca. 5 innebandy- och hockeymatcher + antagligen en av de coolaste upplevelserna i mitt liv då jag även ska hinna med att se boxningsgalan i karlstad imorgon kväll, där bland en vmmatch! Jävligt coolt om ni frågar mig. Helgens höjdpunkt helt klart. Förutom detta ska jag försöka bli frisk så att jag själv kan köra boxningen ordentligt till veckan! Det var väl typ det. Sängen ska bäddas. Golvet ska dammsugas osv. osv. osv. Vi hörs senare fina ni.

Seg dag i skolan, vilket onsdagarna alltid kommer vara. Vi har en spansklärare som är under all kritik (hon lär sig mer svenska än vad vi lär oss spanska på lektionerna) och en psykologilärare som är lika dan (han kan redan svenska dock) det enda som livade upp dagen en aning var att Kenza och Andreas (jag hoppas ni alla vet vilka de är) kom på besök på skolan och överraskade en tjej som blivit hemligt anmäld till deras webbtv-program modelljakten. Jäkligt kul för henne och lite kul att få se dessa två otroligt snygga människor! De timmarna av dagen som jag inte varit i skolan har jag spenderat i soffan, halsen svider och huvudet dunkar. Snart dags att besöka sängen!

Jag och Hanna har precis bäddat rent min säng och nu är det tandborstning som gäller innan jag också får krypa ner i jordens bästa säng. Kan säga att det var längesedan jag var sååååhär trött och så jävla sugen på att krypa ner under täcket och bara sova ihjäl mig. Känns extra bra att ha bästa Hanna bredvid mig! Näh... Onödigt tjat passar inte in nu, jag slocknar vilken sekund som helst. Godnatt!

Befinner mig på bussen hem från Karlstad, träningsklädd, svettig som fan med håret i en mindre snygg knut med en känsla av lycka inom mig. Livet är inihelvete fint ska ni veta. Redan på bussen imorse hoppade en känsla på mig, en känsla jag inte fått påhälsning av på väldigt länge, en känsla av sjukt mycket energi och välbehag. Jag går runt på gatorna i ett början till höstklätt samhälle, andas frisk luft och njuter av att få leva, Bara det gör ju livet förbannat fint. Att jag sedan precis kört ett grymt boxningspass som bränner i hela kroppen och nu ska direkt till mitt andra hem för lite innebandylir (i nya skor dessutom.. Nej, inte de på bilden. Men de är också nya. Jävligt snygga är dom också. Faktiskt) gör ju allt sådär bra så det inte går att beskriva. Vart jag fått energin ifrån? Vet inte, men jag är rätt säker på att det är ifrån luften. Hösten gör mig lycklig. Fyfan vad fint. Oj, där kom smset som dessutom gjorde min afton ännu finare. Vänner är det finaste som finns och om ni minns det så skrev jag för någon vecka sedan att vi skulle diskutera det där med vänskap lite närmare, men det skiter vi i för jag har insett precis vad det handlar om. Det handlar om att sälja sig själv helt, ställa upp och med varenda liten del av dig själv finnas där - enbart för de människor som skulle göra detsamma för dig. Vilja mina vänner. Det handlar om vilja. Min finaste Hanna ringde precis och sa att hon var påväg till mig, spontant och fint som tusan. Hon är bäst & kvällen är räddad! NU är det dags att träna av sig den sista energin! Lev väl.

Ligger och tittar på true talant. Han inte titta klart på alla avsnitt senast jag tittade så jag tog mig lite tid att göra det nu. Vad tycker ni? Är programmet bra? Själv kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Upplägget är ju naturligtvis bra, på det sätt som det är tänkt för, att man ska hitta en stjärna enbart genom rösten. Programmet bjuder på en hel del grymma röster vilket också är ett +, men är det bara min känsla eller är inte programmet en aning B? Känns det inte lite som att de samlat ihop tre högar människor i tre generationer, satt dem i någon halvrolig karuselliknande sak i en studio som råkade vara ledig och sedan bett de egentligen helt omusikaliska människorna att helt enkelt trycka grönt eller rött som det känns bäst? Eller? Näh jag vet inte jag. Är det bra eller dåligt? De tre såkallade coacherna gillar jag däremot. Tommy Körberg är ju en asball snubbe, cool som tusan. Pernilla är både snygg och jäkligt duktig, och så har vi ju stjärnan själv... Danny, som förutom att han dödar en genom rutan med sin otroliga charm och utstrålning är grymt bra på det han gör. Toppklass på den killen mina vänner (och om ni inte sett det så är han jämt lite föööör snygg)! Ett stort minus i programmet är ju dock programledaren... I vilken "jag-försökte-en-gäng-i-mitt-liv-ta-mig-in-i-tvbranchen-men-misslyckades-totalt-och-hamnade-här-med-mina-polare-som-jobbar-9-5-och-sedan-hänger-med-mig-soffa i vårt avlånga land har de hittat honom? Synd. Jäkligt synd. Ge honom till Barnkanalen.. Eller var det kanske där ifrån han kom? Ge honom då tillbaka dit isf! Nej, jag får nog ge detta program någon vecka till innan jag avgör om det är bra eller ej. Nu: milen i regnet!

Fredag. Friday. Viernes. De jag försöker säga är att det är veckans femte dag vilket betyder helg kort och gott. Under sommarlovet är det fredag och lördag hela veckan vilket innebär att det är först nu man börjar uppskatta dessa mycket värdefulla helgdagar igen. Denna helg är det förutom lite träning och en match en hel del hockey på schemat. J18 står för underhållningen under en tredagarscup i vår kära ishall. Känns bra att hockeyn börjat igen, i Grums är det nämligen det som är veckans höjdpunkter. Det finns liksom inget mer att göra. Låter det illa? Jo men det är faktiskt rätt illa också. Det positiva är ju dock att hockey är mycket bra underhållning (så länge de "små" pojkarna är över typ 16 år) och hockey innebär ju också att det finns en hel drös med hockeykillar vilket inte heller är helt fel. Eller? ... Nu blev jag dock hungrig och hemma står en far och grillar så att börja dra sig hemåt känns som en bra idé!