Sitter på bussen påväg hem efter en kort d...
Sitter på bussen påväg hem efter en kort dag i skolan, några timmar på stan med systrarna Evermark och en boxningsträning som var precis lika rolig som vanligt. (dödar antagligen de andra passagerarna med min lukt just nu, men det skiter jag faktiskt i, för faaaan vilken bra träning) det är sjukt vad man kan känna lycka av något så simpelt (i den bemärkelsen att det enbart är du, handskarna och motståndaren). Adrenalinet, ruset, styrkan, de blandade känslorna av frustration, ilska, glädje, vilja och rädsla i en helt perfekt kombination. Och vet ni vad?! (nej, det kan ni ju inte veta. Dum fråga).. Under träningen idag kom ingen minde än Al Cole himself (den enorma killen som gick tungviktsmatchen mot Danny Williams på galan i lördags? Ja precis, han ja) till träningen för att hjälpa till lite, i form av lite teknikträning. Om Man lärde sig något? Jo men det gjorde man. Man sög in vart enda litet ord denna 120-kiloskille försökte få fram på sin grötiga, underbara amerikanska. fan vilken kille, hur stor som helst - hur cool som helst! Det var ballt. Riktigt asballt faktiskt! Så är det med det. Det är han på bilden förresten, för er som inte förstått det. Nu är bussen snart framme och jag ska springa hem och äta upp hela kylskåpet. Man lyckas alltid bli AShungrig efter ett sånthär pass, inte så konstigt kanske tänker ni. Nej men faktiskt inte! Vi säger så. Punkt.
