abcamanda

Ååh, ibland blir jag bara så glad av mig sjäv. Nej, det handlar inte om att jag gjort något värre bra, utan denna känsla uppstår när jag gjort saker som skapar ordning i mitt liv. Ordning i mitt liv = lugn i själen. (det lät lite för mycket "jag tror på Gud och ber 5 gånger om dagen" -så är inte fallet) varför jag blir så glad är av den enkla anledning att jag trots att jag är en ordningsmänniska (mår som allra bäst när jag vet vart saker och ting är och när jag tydligt vet vad som ska planeras och vad som är planerat. Fast nej, jag skulle nog inte kalla mig kontrollfreak. Kanske skulle mina vänner göra det? Nja. Nej) allt för sällan skapar denna ordning, tvärs om. Mitt rum är den bästa platsen på jorden, och min säng är min heliga plats. Där kan jag slappna av och tänka ostört, vilket är en viktig del för mig. (fan vad töntig jag låter) Men håller jag ordning? Aldrig. Jag försöker, men lyckas ett klädesplagg hamna i sängen (vilket det gör varje kväll) förvandlas sängen snabbare än ni kan ana från mitt paradis till en garderob. Jag tillåter mig själv att bygga på klädhögen i ett par veckor, tills det ser förjävligt ut och jag inte längre själv får plats i sängen (det går länge ska ni veta), först då gör jag något åt problemet. Och varje gång, verkligen varje gång (utan undantag) kommer denna känsla av lycka. Ordning och reda. (varför säger man inte reda och ordning? Okej. Det lät inte bra) och idag var dagen med stort D. Jag kom hem efter träningen och gick upp på rummet med tanken inställd på att även denna natt få sova "i garderoben" men icke.. Jag hade ju fixat detta tidigare under dagen vilket glädje mig något fruktansvärt när jag klev in i mitt rum. Finfint. Dags att krypa ner och se ikapp alla true talant- avsnitt. Jag har missat något har jag hört, vad återstår att se!