Hallå igen, Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
jag sitter i min säng, nej jag sitter inte, jag ligger i min säng och lyssnar på världens finaste lasse winnerbäck. nu tror ni jag lyssnar på hans musik och att jag ska skriva hundra rader om vad bra han är vad hans röst sjunger sig rakt in i mig. men det är inte där jag befinner mig i livet just nu. jag befinner mig någon helt annanstans. jag ligger och lyssnar på Lasses sommarprat i p1 som han gjorde för två år sedan. jag ligger här och tar in vart enda ord, lyssnar, tänker och lyssnar lite till. när jag la ner skrivandet på denna egentligen mycket omtyckta blogg (från min egen sida ska tilläggas) hade jag prestationsångest och jag visste inte vart jag befann mig. det var lätt att börja skriva för att sedan sudda ut, stänga igen datorn och fortsätta drömma. denna sommaren har fått mig att inse otroligt mycket saker. jag har lärt mig saker, jag har sett saker och jag har förstått mig på saker jag aldrig trodde att jag skulle förstå mig på. lasses röst ekar i mit huvud, han är alltid med, och just nu, denna lite regniga augustidag (jag har länge velat skriva en rubrik, precis just som den jag fick chansen att skriva idag. fråga mig inte varför, det bara är så och det är sådär jag kommer låta det vara nu. gåtfullt, aningen bortom det blå, inte med fötterna på jorden för fem öre i något slags balanssökande vakum av allt och ingenting) fick hans röst mig att inse att det är dags att göra något av alla de tankar som finns inom mig. alla de viljor och alla de känslor som jag märkt finns där för att forma mig till den vuxna människa jag också en gång ska bli. kanske är det långt kvar, kanske är det bara några månader kvar. jag vet inte - men det är bara jag som kan ta reda på det.
Förutom att lyssna på lasses röst har jag denna sommaren som sagt fått uppleva så mycket saker, fast ändå ingenting. jag tror att man formas som människa av att bara ta in. jag har låtit mig inspireras på många olika plan, och ta lärdom av saker jag aldrig trodde mig behöva ta lärdom av. det finns så mycket fint man ges en chans att ta del av, men man tar aldrig chansen. det är dags att göra tvärs om, och det är dags att dela med sig och åtminstone göra ett försök att påverka alla de människor där ute som precis som jag inte tar chansen, till att faktiskt göra det.
Det var en person under sommaren som berättade något för mig, som något slags citat, eller en liten tänkvärd berättelse, som jag inte alls kommer ihåg ordagrant och jag har ingen aning om vem som faktiskt har sagt det. det löd ungefär såhär "två män gick på en strand, på en strand där den flod som precis gått över i ebb lämnat kvar miljontals musslor på stranden. den ena mannen tog upp en av musslorna och kastade tillbaka den i vattnet varpå den andra mannen sa: men, det är väl ingen idé att du räddar den där? tänk på alla de andra musslorna. Mannen som kastade i en av alla de miljontals musslorna svarade: jag kommer aldrig kunna rädda allihopa, men jag har i alla fall räddat ett liv.
man kan inte rädda hela världen får alla dess problem, men vi kan alla göra något. jag ska börja med att rädda mig själv från att falla i alla andras gropar.
ta er tid och lyssna på världens finaste Lasse här!
Förutom att lyssna på lasses röst har jag denna sommaren som sagt fått uppleva så mycket saker, fast ändå ingenting. jag tror att man formas som människa av att bara ta in. jag har låtit mig inspireras på många olika plan, och ta lärdom av saker jag aldrig trodde mig behöva ta lärdom av. det finns så mycket fint man ges en chans att ta del av, men man tar aldrig chansen. det är dags att göra tvärs om, och det är dags att dela med sig och åtminstone göra ett försök att påverka alla de människor där ute som precis som jag inte tar chansen, till att faktiskt göra det.
Det var en person under sommaren som berättade något för mig, som något slags citat, eller en liten tänkvärd berättelse, som jag inte alls kommer ihåg ordagrant och jag har ingen aning om vem som faktiskt har sagt det. det löd ungefär såhär "två män gick på en strand, på en strand där den flod som precis gått över i ebb lämnat kvar miljontals musslor på stranden. den ena mannen tog upp en av musslorna och kastade tillbaka den i vattnet varpå den andra mannen sa: men, det är väl ingen idé att du räddar den där? tänk på alla de andra musslorna. Mannen som kastade i en av alla de miljontals musslorna svarade: jag kommer aldrig kunna rädda allihopa, men jag har i alla fall räddat ett liv.
man kan inte rädda hela världen får alla dess problem, men vi kan alla göra något. jag ska börja med att rädda mig själv från att falla i alla andras gropar.
ta er tid och lyssna på världens finaste Lasse här!
Kommentarer
Trackback
