Okej.... Jag ligger fortfarande i min säng...
Okej.... Jag ligger fortfarande i min säng, och ja jag tänker även fast jag egentligen borde göra någonting vettigare. (kanske bäst att tillägga att jag inte legat här sedan jag skrev sist, så inte de små moralkärringarna vi alla innerst inne sitter på börjar yra runt i vårt fina samhälle om att jag är lat och jävlig. Det skulle nämligen inte förvåna mig. Men.... Ta nu inte illa upp alla moralkärringar där ute, ni får gärna ha era moraltankar, det har vi nog alla mer eller mindre. Jag vägrar dock att lyssna på moralskit som inte rör mig) Men, moralskit tar vi en annan gång. Jag funderar på en annan sak, som jag tog upp igår. Det där med snällhet. Vill inte alla egentligen vara snälla? Har inte snällhet alltid varit någonting att sträva efter? Eller är det bara ett ord lättanvänt för att på ett enkelt sätt svara på frågan "hur skulle du beskriva den personen?" "jo men han/hon är väl.... Snäll" tänker vi verkligen på ordets innebörd när vi svarar så? Hur är man om man är snäll? Trevlig? Omtänksam? Tystlåten? Tar man mycket plats? Lite plats? Jag vet inte. Men jag tror det handlar om att ställa upp. Om att våga stå upp för andra och göra det för att man vill, inte för att man måste. Att kunna ge utan att behöva få, nej jag säger inte att man bara ska ge och nöja sig med det, jag säger bara att det är en stor del av att vara snäll, att vara stark nog att kunna ge av sig själv och sina erfarenheter utan att kräva någonting tillbaka. Sitter man på förmågan att vara snäll sitter man på förmågan att vara en bra vän. Så alla bra vänner där ute, ta er en stund att fundera kring hur bra vänner ni egentligen är... Jag tvivlar inte på er, jag tror bara inte på att alla är så bra som de tror. Precis som moralkärringarna!
