abcamanda

på något sätt är det kyla som möter mina ögon när jag tittar ut denna morgon. det är frostbelagda gräsmattor, dagg och solsken i en fin kombination. blir en fin dag mina vänner. Dock är inte amanda på något bättre humör, heller inte sämre. det ligger liksom på samma nivå, samma nivå av ilska, raseri, hysteri och glädje mitt i allt. för detta är skrattretande. skrattretande på riktigt. Nu ska jag gå ner till bussen, sätta mig på den, låta lars röst sjunga sönder mig, kliva av bussen, gå en kall promenad till skolan och möta världens finaste klasskamrater. vi hörs senare