abcamanda

sitter i min obäddade säng bland duntäcken och grönklädda kuddar, lyssnar på "from hank to hendrix" och funderar på allt och ingenting. livet är bra fint mina vänner. det är en sak som är säker. jag trivs, trivs som fisken i vattnet. luften där ute får mig att le. träden som börjat förvandla sina blad till en allt mer hösliknande färg, får mig att le. människorna som fortfarande går i sommarkläderna och trampar sönder benen i ilfarten för att hinna med bussen på eftermiddagarna, får mig att le. den andra sortens människor, som tagit fram höstkläderna i alla dess former, som vandrar lugnt efter gatorna i takt med höstluften som försöker blåsa bort de få löv som precis nuddat marken, får mig att le. hösten är fin. livet är fint. hoppas ni känner det samma, det vore ännu finare.