abcamanda

sitter vid frukostbordet och tänker igenom dagen med mig själv, men jag är inte riktigt där. jag sitter i skolbänken med världens finste människor runt mig och en lärare som försöker på något sätt att nå ut med sin kunskap, men jag är inte riktigt där. går på stan i vintermörkret och låter kylan bita sönder mig medan vännerna går runt mig och jag hör långt borta hur de försöker få någon slags kontakt, men jag är inte riktigt där. Jag sitter på bussen hem från skolan, lämnar staden bakom mig och hör människorna runt mig prata om allt och ingenting som fyllt deras dag, men jag är inte riktigt där. jag kommer hem och ska försöka föra en vettig konversation med mina fina föräldrar, men jag är inte riktigt där. jag sitter här, framför datorn, och försöker skriva ner några fina rader, men jag är inte riktigt här.