du är snart där

sitter och studerar mina lilalackade naglar medan jag kliar mig i huvudet försjunken i tankar. tankar kring att människor är så sjukt olika, så sjukt fina och så sjukt lika mitt i allt. tittar ni på sommarpratarna? om inte.. titta på det här avsnittet. rörande, gripande och hur fint som helst. Paolo Roberto måste ju vara världens finaste människa, på något vis. nog sagt om det. lever ni? hur mår ni? jag känner mig lite borta, lite tråkig och allmänt ointressant. det är nog så det känns ibland. livet är fint trots allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0