abcamanda

varför går livet så upp och ner? varför är inte allt alltid som man vill det ska vara? varför känns det ibland som att fram är bak och bak är fram? varför känns det ibland som att allt är upp och ner? man vill något - gör något annat. man tänker något - glömmer det lika snabbt. man ser något - som inte ser tillbaka. man vill framåt - dras bakåt. och jag antar att det är såhär livet är hur surt det än är. dalarna är bra mycker djupare än de höjder man med jämna mellanrum bestiger. man står där, nöjd, glad och med en känsla av att livet är fint - i två sekunder och faller sedan sagta men säkert ner i dalarna igen. uppförsbackarna kommer alltid vara lite tyngre än nedförsbackarna. drömde en mardröm inatt, något i form med att jag befann mig i ett tvspel där "huvudpersonen" var ungefär som en av dementorerna i harry potter - denna dementor hade fått i uppgift att döda de människor som inte lyckades döda honom i tvspelet, och naturligvis hade jag inte lyckats och var helt plötsligt på ett gigantiskt spökskepp långt nere på havets botten tillsammans med tusentals människor som hade samma uppgift som mig, att döda denna hemska svartklädda "människa" utan ansikte. det var sjukt läskigt och sjukt konstigt. mycket som är sjukt konstigt.

- dags att städa rummet.