abcamanda

här sitter jag på rumpan i min vita datastol och funderar över allt och ingenting. mestadels går tankarna åt vad otroligt mycket energi jag lagt på att må dåligt den senaste tiden. så sjukt mycket onödig tid som jag skulle kunna ha lagt på att vara glad. Dock finns det en klar anledning, men ändå. Det är konstigt att man inte kan påverka kroppen mer när den väl bestämt sig. Kan vakna, titta mig i spegeln och intala mig själv att här står jag, världens bästa människa, med världens bästa liv. och va fasen, jag är världens bästa människa med världens bästa liv. precis som så många andra. men just nu, just i denna tid, vägrar kroppen spegla den bild jag innerst inne representerar. Här går jag, ler och försöker vara glad medan magen och hjärtat skriker. just nu, när jag vill vara den där "världens bästa människa" vägrar kroppen. varje kväll står det skrivit på kudden "du har bara tiotusen miljoner tankar kvar att tänka, ingen idé du försöker sova min vän", var ju snällt att han sa min vän i alla fall.. för annars den senaste tiden har det utspelat sig krig på kvällskvisten - mellan mig och kudden. det där med att sova har liksom blivit minde och minde min grej. men mitt i allt negativt kommer jag på vad sjukt bra jag ändå har det, varför ska hjärtats små misslyckanden få förstöra allt som resten av kroppen vill må bra av? Har insett att det inte finns någon anledning. om jag vill vara världens bästa människa? om jag vill le åt allt jag en gång log åt? skratta åt allt jag en gång skrattade åt?  vara med mina vänner som lyser upp min vardag till max? och fullkomligt skita i allt som gräver ner mig? kan jag göra det då? JA. jag kan, jag kan allt om jag bara vill.
Har lyckats med så sjukt mycket den senaste tiden, så varför skulle inte jag kunna lyckas med att vara glad?
finns så otroligt mycket jag bär med mig i bagaget som jag kan plocka fram och bara av ren lycka flyga flera mil. vart ska jag börja? alla utflykter med klassen, alla resor med mormor & morfar, alla sommrar med familjen på kusten, dj17 sm med 91orna, örebrocupen med 94laget, SMSILVER med 15tjejerna, för att inte prata på ALLA dagar i skolbänken tillsammans med alla underbara klasskompisar som jag älskar och allt annat som förgyllet mitt liv. finns ingenting att klaga på, om jag bara bestämmer mig. om 5 veckor står jag, efter nio år i skolan med slutbetyget i min hand, och jag har lovat mig själv att det se ut precis så som jag har kämpat för. och precis som med så mycket annat har jag bestämt mig för att lyckas.  JAG SKA LYCKAS. JAG KAN LYCKAS. JAG VILL LYCKAS. jag är helt säker på att man kan allt man vill. Finns ingen anledning att låta de delar av kroppen styra som styr åt fel hål. dags att ratta om, styra stegen på den väg jag byggt upp utan att våga sätta fötterna på. Dags att våga se det möjliga i det jag de senaste veckorna sett omöjligt. Man lär sig något nytt i allt, och som lasse sjunger i en av hans låtar "det finns något bra och stort i alla om och alla men" .. det är så självklart, ska från och med nu lära mig att se något bra i allt som känns som ett misslyckande. finns inga misslyckanden. man kan ju alltid lära sig något, vinna något i någonting man låtit gå förlorat. Jag ska bli rik.. på erfarenhet!

och nu ska jag även sluta babbla.. och förhoppningsvis från och med nu även avsluta det krig som kudden startat. om inte annat slänget jag in handduken nu, skiter i alla tankar och sover.
ska bli skönt för en gångs skull  
godnatt små fisar ♥