abcamanda

månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått.. jag saknar ditt skratt, saknar ditt hår, saknar att ringa ibland och berätta om hur det går... 


kom på medan jag satt här i datasalen med resten av klassen i mina egna tankar och lyssnade på lars winnerbäck, att jag lika gärna kan dela med mig lite efter så många veckor då jag lyst med min frånvaro. 
Har bland annat hunnit med en polenresa, stressat halvt ihjäl mig och vunnit en serieseger. 

Känns sådär att heta Amanda René Nilsson just för tillfället. Har sjukt mycket i skolan och det kommer hela tiden ikapp mig var fort allt går. just nu trivs jag inte, inte för fem öre. någon stanns så speglar lasses mening ovan hur det ser ut. på något sätt, dolt bakom allt finns en saknad, inte bara efter vissa människor, utan efter något jag inte kan sätta fingret på. Mina dagar rinner iväg, igenproppade med pluggande och tusen tankar. Men någonstanns där bak vet jag att det kommer bättre tider, inte idag och inte imorgon. men snart, Jag kan bara ta mig ur vissa problem själv. och det ska jag göra!

förövrigt kan jag berätta att polenresan var det ........ (coolaste? läskigaste? roligaste? finaste? mest skrämande? fulaste? overkligaste?) jag varit med om.  Overkligt,  hm.... jag har inte under alla de veckor jag varit hemma kunnat sätta fingret på hur det var. en sjuk upplevelse - är nog den bästa förklaringen! SJUKT. 

Vi har även gått och blivit seriesegrare med 94a laget. och det känns riktigt bra. Vi har spelat grymt iår, och nu är det bara örebrocupen kvar att ta hem! Sedan ska jag lägga skorna på hyllan ett tag. funderar dock rätt skarpt på att damma av fotbollsskorna iår, kanske vore värt att ge gräset och den lite större bollen en chans. Ska fundera på saken..

Precis som jag funderar på så mycket annat.. framtiden? gymnasiet snart? shit.. hinner inte med. Hinner ju inte ens med det som ska vara gjort här och nu. denna veckan har jag tre prov och en inlämningsuppgift, och utav det är det två prov kvar att göra. börjar tröttna.. riktigt rejält! men som jag sagt till mig själv så många gånger - EN VÄG. jag ska gå den vägen. och jag ska klara det jag bestämt mig för att klara av.

nu är lektionen snart slut, och jag ska fixa lite saker innan jag och mitt tankfyllda huvud beger oss mot tekniksalen för en allt för lång lektion teknik och sedan hem för att plugga sönder skallen, lägga mig för att gråta och vänta på morgondagen som bjuder på andra roligheter!

.... det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgonen, och gjort det jag ska. Men jag saknar din hand, saknar din röst. ensamma dagar saknar jag ditt huvud mot mitt bröst...

förvänta er inte någon bättre uppdatering..
veckorna är inte normalt fyllda med saker som ska göras, och jag är inte normal jag heller för tillfället.