ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll

precis som jag slog mig ner här kändes det som hela världen ramlade över mig. inte bokstavligt, men inte heller psykiskt. hela jag blev tung, armarna trycks ner och huvudet hänger som en boll eller något i den stilen. jag känner mig tyngre än någonsin, som att något satt vikter på hela mig. är nog trött, riktigt trött egentligen. Men det har jag inte tid med nu.. har nyligen kommit hem från jobbet och nu ska jag ta mig en dusch för att sedan sticka iväg och säga grattis till min fina Josefin Haraldsson som fyller hela 18 år på fredag! :)

Nu ska jag skaka av mig vikterna och ta en dusch.. vi hörs väl senare?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0