jag ville verkligen vara din vän, det var du som lät mig gå
känns inte bra. inte bra alls faktiskt. hatar den här känslan. du förstör, inom mig. jag vill inte, jag vill vara stark. starkare än någonsin. men det funkar inte. det funkar inte alls. Stänger av mina sinnen, de har tröttnat. tröttnat på magontet, tårarna, skakningarna. det är liksom nog här. inte en minut till, inte en sekund ska läggas på tankarna. hur många gånger har jag inte sagt det? hur många gånger har jag inte sagt till mig själv att det räcker? att det inte kan vara så här om jag ska vara den jag egentligen är.. men det spelar ingen roll. magontet kommer, tårarna kommer, skakningarna kommer. tack vare han, hon den, det. mr. "svartvit" är där, hela tiden. minnen vill inte vändas till något bra, tankarna vill inte försvinna. så hårt arbete, helt i onödan. det hjälper inte. tiden läker alla sår? var det inte så? var det inte så någon en gång sa? .. jag börjar undra, undra vad som är rätt? vad som är fel? vad som är bak och fram och upp och ner? jag vet inte. jag vet ingenting! jag låter magontet komma, jag låter tårarna trilla, jag låter kroppen skaka sönder. En dag, om jag låter mig själv falla kanske jag når botten och det är då jag kan använda styrkan jag fått med mig till att bygga upp något bättre. bättre än någonsin. om det kan bli det vill säga? just nu vill i alla fall inte jag säga något mer. det blir inte bättre.
Det finns en man, en man som hela tiden gör vissa stunder hm.. kanske inte bättre, men ljusare. Lars Winnerbäck, skulle jag kunna tacka den mannen skulle jag göra det. tusen gånger om ♥
"tid har förlöpt, dagar har gått. månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått. jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska. men jag har saknat din hand, saknat din röst, ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst. somliga dagar tar jag in vad jag hör, det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör. ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger, jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut. jag ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv, ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv."
genomskinligt.
Det finns en man, en man som hela tiden gör vissa stunder hm.. kanske inte bättre, men ljusare. Lars Winnerbäck, skulle jag kunna tacka den mannen skulle jag göra det. tusen gånger om ♥
"tid har förlöpt, dagar har gått. månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått. jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska. men jag har saknat din hand, saknat din röst, ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst. somliga dagar tar jag in vad jag hör, det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör. ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger, jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut. jag ser dig fortsätta nu, med varsamma kliv, ser dina drömmar sakta lossna från mitt liv."
genomskinligt.
Kommentarer
Trackback
