abcamanda

sitter och lyssnar på Lars winnerbäck och tänker tillbaka på saker som hände förr. förr? kan man säga så. ja, man kan nog det. det slog mig nu vad länge Lars, eller åtminstonde hans musik har varit en del av mitt liv. Kommer så väl ihåg när jag satte på en skiva tillhörande mamma och pappa som låg och skräpade i källaren för länge sedan och fick höra hans låt "kom ihåg mig då". jag blev kär. blixtkär. helt såld. sedan dess har jag varit besatt. jag lyssnade enbart på lars ett tag, verkligen hela tiden. från morgon till kväll, från kväll till morgon. Fyllde min mp3, mobilen, datorn och lät mina öron bedövas av hans röst från morgon till morgon. det har gått i perioder, men jag har hela tiden, alltid, jämt haft med mig hans texter i bakhuvudet och det har inte gått mer än någon dag utan att jag lyssnar på en lasselåt. jag lovar. han har verkligen påverkat mig. mina val. mitt sätt. jag säger inte att mina val och mina handlingar skulle vara anorlunda om jag inte hört hans musik. men det säger mig någonting, någonting fint. han är fin.





Lasse i karlstad 2007 - kortet är taget med världens sämsta mobil kamera





Lasse i lysekil 2008


♥