abcamanda

sitter här och väntar på att maten ska bli klar. vid sådana här tillfällen börjar alltid min hjärna spinna på högvarv. tankarna beter sig som en orkan och vränger upp allt som går att vränga upp. skulle kunna skriva om en saknad större än någonsin som min hjärna vägrar släppa. men tänkte istället bara säga att jag längtar efter att få börja skolan. jag vet. jag vet. jag vet. nu tänker ni att jag är helt störd, dum i huvudet. helt körd. jag ser er framför mig med öppen mun och ett stort frågetecken över huvudet. så fina ni är! det är såhär, jag älskar skolan. har alltid älskat skolan. utmaningen, viljan att hela tiden bli lite bättre, lära sig lite mer, kunna lite mer. det är en grym känsla när man lyckas. och nu, om några veckor ska jag få lägga tid på sånt som jag vill, sån jag tycker är kul. vilket jävla erbjudande. Det kommer bli helt grymt. jag vet redan nu att det kommer bli tufft, gymnasiet är ingen dans på rosor. men jag har aldrig dansat på rosor, som många kanske tror. och det har gjort mig stark. att ha kämpat mig igenom åren på grundskolan, fått med mig kunskapen som jag nu ska ta med mig på nya vägar. de tuffa åren som väntar kommer ge mig ur mycket erfarenhet som helst. jag är beredd att nå botten av stress, nå så höga höjder som möjligt av glädje och köra på i mitt tempo, med min vilja. innebandysäsongen kommer ta tid, skolan kommer ta tid. och jag vet att det är så det blir. och jag är så jävla redo, jag är så grymt laddad för att ge de två sakerna i mitt liv som håller mig uppe all energi jag kan. ni skulle bara veta! det är en så skön känsla. det är FINT.

nu är maten klar