på något konstigt sätt...

... är det nu jag behöver dig som mest.
har svårt att se genom mina egna tankar.
det  blir bara suddigare och suddigare.
ge mig en väg, ut från mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0