ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still
Lars gör mig sällskap i natten. det är fint. kan inte riktigt sova. en natt som denna har tankarna fått övertaget. ibland är det fint, ibland inte. inatt vet jag inte. jag förundras över hur du förändrats. eller ni, nej inte ni fina som läser utan mer ni som i vissa personer i mitt huvud, i min omgivning. jag vet inte vart jag är länge, vilket steg, vilken nivå. jag förundras över hur olika vi alla är, och vad ofta vi på något sätt helst inte ska vara det. Det är alltid någon som har något att klaga på, något att säga, något ofint. Det går inte att sticka under stolen med vad otroligt avundsjuka vi människor är. hela jävla mänskligheten. Alltid är det något som inte är bra, någon känsla av att det hela tiden kan bli bättre, kanske om man pratar om vad alla andra gör för fel? jomenvisst, om man pratar om alla andras "fel" då blir man nog bättre själv, då känner man sig nog lite mer som människa. det låter väl fint? FÖR HELVETE. släpp avundsjukan. livet blir inte finare för att människor runt om kring har det varken bättre eller sämre. ditt liv kan bara bli bättre med hjälp av dig själv, dina viljor, tankar och handlingar. varför ska man lägga så mycket energi på andra? vart kommer all denna negativa energi ifrån? vänd på den. få det negativa att bli postivt och lägg denna energi på att förbättra, och gör inte detta genom att snacka en jävla massa skit om andra. det funkar inte så. det blir förjävla ofint alltså. trött på människor, ja ibland känner jag mig trött på oss. vi är för smarta för vårt eget bästa. eller kanske osmarta. jag vet inte, det är i alla fall ofint. ofint så det skriker om det. godnatt
Kommentarer
Trackback