den vackraste stunden i livet var den när du kom

vad tror ni jag gör? tänkte väl det. sitter och lyssnar på exakt samma låt som tidigare, vad kan det var.. 20e gången idag? 25e? 30e? har tappat räkningen. jag känner mig helt bedövad. en del av tankarna som jag släppt har letat sig upp till ytan. känslorna som inte får finnas biter sig fast.. på nytt. känner mig helt slut i huvudet, enbart på grund av tankar. Lasses röst dunkar i huvudet och stänger av en del. & tur är väl det. Försöker tvingar tillbaka tankarna till de dagar som mina ben vandrade runt på gatorn i krakow, när jag andades in stadsluften i den finaste staden jag någonsin skådat, när mina tankar enbart svävade fritt, friare än någonsin. det var fint. tänkt att det är de dåliga tankarna som tar över? det är väl så det ska vara.. det är i alla fall inte fint.
inte alls. det gör ont. inte så ont så jag vill skrika. inte så ont så jag viker mig dubbel av smärta. bara tillräckligt ont för att tårarna ska komma. och det är då man känner sig som svagast. hur ofint får det blir egentligen? varför kan tankarna inte bara lämna mig ifred? frågor. frågor. frågor.

sängen, täcket & kuddarna väntar.
sov gott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0