abcamanda

Och när jag nu skrev det där inlägget slog det mig även att det kanske är dags att börja om, smarta på noll, börja på ruta ett så att säga. Med miljoner tankar och åsikter om allt kanske jag skulle satsa på att dela med mig av någon för mig, vettigt, på något annat ställe än här. Kanske får det bli en ny blogg, kanske inte. Återkommer.

Jag har tänkt lite. Förundrats (nej det ska inte stå funderat) lite. Sådär som jag brukar göra. Jag sitter här, i ett fint hus (ja, jag vet att det finns finare. Det är inte grejen) med en bra familj i ett svenssonsamhälle som vilket som helst, det där samhället där sosse- och de såkallade white trash-människorna är överrepresenterade. Det är sosse-morsor och white trash-människor vart man än vänder sig och på något sätt ser jag den motbjudande kopplingen till jante-lagen. Den förgrymmade jävla lagen. Vart jag hittar kopplingen? Kanske är det uppenbart, men jag ska förklara. Jag har ingenting emot sosse-morsor och white trash men jag har någonting stort emot att människan har en förutfattad mening om dessa människor och de "hålor de bor i", det är synpunkter och negativa kommentarer om de "inavlade småsamhällena där ingen tar sig för någonting och alla bli fast inte något de inte vill vara i." absolut. Jag förstår synsättet och det är inte just synsättet i sig jag har några problem med. det är det som kommer sen. De människor som erhåller denna syn av småsamhällena är för det mesta de människorna som sitter där, i sina fina (nu menar jag ju fina som i rikemans-husen. Det kan vara fint utan att vara rikemans-stämplat) hus, med pengar upp över öronen och lever ett liv de är så nöjda, så nöjda med (bullshit - en senare diskussion), antagligen i någon finare storstad, i den delen där allt är så bra, där människorna inte lever på socialbidrag och lånar man pengar behöver man inte betala tillbaka - det gäller ju att skylta med sitt bankkonto.. Denna syn sitter kvar även den dagen då denna människa stöter på en social, snygg, framgångsrik människa som genom en kortare presentation får fram att denna är från ett mindre samhälle, att denna har flyttat för att satsa på karriären, att denna har skapat sig ett liv och tagit en plats i "de fina människornas stad" och - det viktigaste - inte alls skäms över sin bakgrund utan bara sökte sig dit karriären tvingade honom/henne. Genast uppstår ett problem. Fördomarna kring småsamhällena krossas nu och det gäller att snabbt bygga upp ett annat synsätt. Vad händer? Missunnsamheten tar över och jantelagsfasonerna får en roll i det hela. När nu motsatsen till fördomarna bevisats gäller det att plocka fram den svenska egoismen. Den svenska ingen-får-lyckas-mer-än-någon-annan-synen. Och som jag spyr på den. Här har vi fördomar mot alla de människor som är uppväxta i ett normalt Svensson-samhälle där "ingen lyckas" och när något väl gör det, trots bakgrunden, då är inte det heller bra. Det fungerar inte i detta fördomsfulla samhälle att någon är för mer. Här passar vi på att klaga på sosse-morsor och white trash-människor av den enkla anledningen att de befinner sig i en lägre klass i de fördomsfulla människornas ögon. Enkelt. Problematiken ligger i att de så fort de bevisad motsatsen istället lägger fram synsättet kring att dessa människor på ett eller annat sätt inte är värda att lyckas. Och på så sätt står vi och ser på när fördomarna bygger upp ett samhälle där ingen, på något sätt, får vara för mer. Men klaga det kan vi göra. Har någon någongång ställt sig frågan om det kanske kan vara så att småsamhällesmänniskorna trots allt trivs? Kan det vara så kanske? Och de som inte gör det, de har möjligheter att göra något åt det. Låt dom göra det för helvete!